Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - På väg mot paradiset, af Algot Ruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
429
verktyg, gifna åt känslofulla mäns andar till evig
underhållning. Hvi stannar jag här i främmande land? Icke
pekade mot kärlekens lekplats mitt lifs linie. Farväl, I
lycklige englar, mätten Eder med hvarandra, njuten i
evighetens eggande natt det outtröttliga ombytets fröjd.
Hvar är jag? frågar jag ett förbisväfvande väsen, och
hvart leder min väg?
“Vänd om i fall du kan, är hans svar, ty du går mot
de godas paradis. Där trodde jag min plats vara, men
väktarne jagade bort mig, ty jag förmådde ej böja mig
under detta rikets dystra lagar. “
Liksom du söker jag mitt hemvist, och i de godas
land torde belöningarna regna ned på den, som icke öfver
höfvan låtit ondskan frodas i sitt hjärta. Hvarför kallar
du dessa lagar dystra?
“Om du verkligen hör dit kan du hoppas finna dig
tillrätta, men är du ej en af deras utvalde, måste du snart
söka dig bort annorstädes. De godes hemvist är ett
sofvande scheol, där andar gömmas till uppväckelse för
en ny verld. De själar, hvilkas lif var en kamp mot
ondskan, kunna intet njuta, där ingen fiende kämpar. I
sömnigt ide, vänta de att en gång uppstå bland
sjuklingar och bofvar, för att kunna fortsätta sitt lindrande
välsignelseverk. Då kommer vedergällning och lön för det
bruk Gud gör af deras villiga enfald. Då skänkas dem
efter hvar god gerning en dosis af planetens ljufvaste
narkotikum: godt samvete. För denna fröjd tåla de en
evighet af dum dvala och de andre saliges hånfulla
medlidande. De veta, att när det en gång behagar Gud att
tömma sina själ smagasin och att befolka ett kallnande
klot med vakna väsen, då blifva de hans lifvakt och de
frommes, de älskandes och de tänkandes uppoffrande
beskyddare."
Om den, som är god och intet annat än god kommer
in, då vänder jag om, lika gerna först som sist, ty har jag
än icke gifvit mig ondskan i våld, så har den rena dygden
dock alltid varit mig någorlunda likgiltig. Men hvar finna
vägen till ett paradis, som hvarken är lättsinnigt, dygdigt
eller fromt? Hvart skall jag gå, för att jag aldrig i
evighet må få tråkigt?
Men hvad är det jag eftertraktar? Skulle det vara
en titt in bakom verlds-scenens kulisser — en lösning på
några vetenskapliga tvistefrågor, inför hvilka jag redan
hade kommit till ro? I fall jag finge lof att hoppa öfvei
vetenskapens trenne gränsmurar: atomen, etern och hHet
— hvad det vore mig likgiltigt! Eller skulle jag plågas
af metafysisk törst? 1 fall jag finge se en glimt af teno-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
