Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Musikrevy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
485
merstämmorna nästan tyckas skrifna för tvänne altar. Dock
finnes i sopranpartiet en och annan hög ton, såsom i näst
sista satsen, där sopranens melodiska fristående sats i
gref-vinnans föredrag erhöll den läckraste välklang. Mindre lyckades
sista satsen, där sopranpartiet också måste sägas vara något
opraktiskt och obetänksamt affattadt, ej så andaktsfullt enkelt
och sobert religiöst som vederborde. Att det gick som det
gick för den högaktade sångerskan måste dock lofordas, då
man betänker, att hennes svaga hälsa redan från första
stunden utsattes för ett fruktansvärdt drag från de många
dör-rarne på estraden, hvilket särdeles vid Pingstdagens rysliga
väderlek blef nästan outhärdligt, hvadan den ojämförliga
sångerskans indisposition senare i veckan blef helt förklarlig.
Sådana järnvindar mot en sådan guldröst!
Första konserten inleddes med »Ur svenska hjärtans
djup», af en älskvärd tidning ansedd att vara en hyllning
jemväl åt klockar O. Lindblad, styckets komponist, en
delning, hvarmed styckets nuvarande föremål, den store
musikväl-talaren, musikkännaren och tenor-barytonsångaren
Oscar Fredrik helt säkert låtit sig nöjas. Sällan *torde väl
också en officiell musikhyllning träffat ett objektivt taget helt
ur musiksynpunkt värdigare föremål på tronens höjd.
Andra stora konserten var ej så lyckad som den första
och dessutom alldeles barockt för lång.
Hvarför användes ej den stora kören — dessa konserters
främsta magnet — ymnigare?
Och hvarför i stället komma med så mycken
orkestermusik, delvis af för svår art för den tillfälligt hopplockade
orkestern, låt vara med hofkapellet till grundplåt?
Ej heller var den gigantiska salens akustik lämplig för
orkestermusik så som för kören. Detta fick Berwalds praktfulla
»Symphonie sérieuse» till sin nackdel erfara. Utförandet trots
Nordqvist lemnade också ett och annat att önska, särdeles
i den största finhet och påpasslighet kräfvande svårspelta
satsen: Allegro con energica. Nej! bättre hade varit att
hofkapellet ensamt utfört denna geniskapelse, så hedrande för
svensk tonkonst — och i Musikaliska akademien, där verkets
alla tusentals orkestrationsfinesser och intima detaljer långt
mer kunde kommit till heders än i Musikhallens kolossala
vida skepp.
Om Selmers »La Captive» och Hornemans
Kalamus-musik ha vi här ofvan sagt vår mening och tillfoga nu endast
ett beklagande öfver förlusten af de första rangens arbeten,
som man kunnat få höra i stället för dessa fabriksalster, som
ej hörde hemma vid ett sådant program.
Äfven något mer monumentalt och representativt af
Ludvig Norman hade väl kunnat framdragas än hans tillfällig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
