Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58i
af ett visst lagom präglade framställning. Att konstatera
detta är dock en fullständig öfverflödsgärning, men
däremot synes det vara behöfligt att fastslå och fästa
uppmärksamheten på den ovanligt uppdrifna färdighet af —
tillgjordhet, frkn Amanda Janson ådagalade uti sin roll.
Denna tillgj ordhet var kolossal uti minspel och åtbörder,
men den öfverträffade sig själf, var nästan sublim uti
diktionen. Jag hade tillfälligtvis en sådan plats, att jag kunde
lätt, när jag så ville, koncentrera all min uppmärksamhet
på hörandet, och jag gjorde detta litet emellanåt, särskildt
när frkn J. var inne på scenen, och tillgjordheten i hennes
sätt att tala skar då i öronen, som torterades de med
tusentals knifvar. Det var på sätt och vis en mycket
instruktiv, om än pinsam procedur, detta sätt att följa med pjesen,
och jag tillråder andra att emellanåt göra på samma sätt.
Frkn Janson har alltid, åtminstone i mindre tragiskt anlagda
uppgifter, haft vissa anlag för tillgj ordhet; men i stället
för att vara föremål för ett allvarligare
utrotningsar-bete synas alldeles för ofta dessa anlag tvärtom sorgligt
nog omhuldas med den mest rörande kärlek. I en af
höstens mindre betydande nyheter, “Jeftas dotter",
utvecklade sig också denna tillgjordhet i mycket respektabla
dimensioner, för att sedan i denna slå yppigt ut i blom.
Ehuru dålig eller tillgjord diktion icke är någon
sällsynthet uti den svenska sceniska konstens rike, så tror jag
mig icke begå någon större orättvisa genom att påstå att maken
till diktion genomsyrad af tillgj ordflet har jag ej förr
påträffat; åtminstone är det mig omöjligt att minnas något
sådant. Då frkn Janson onekligen är utrustad med stora
dramatiska anlag och med en ursprungligen mycket
klangfull och vacker organ, är saken så mycket beklagansvärdare,
på samma gång det är mer manande att försöka, om en
•oförbehållsam och bestämd kritik kan någonting uträtta
för att mota det öfverhandtagande onda.
Hr Karl Hedbergs "Syskon" var en särdeles lyckad
författaredebut inom den valda pjesgenren, och hvad mera
var, det lilla stycket kan mycket väl uthärda profvet, äfven
om man fullständigt frånser omständigheten af debut.
Mången äldre förf, skulle kunna afundas hr Hedberg hans
talang att forma dialogen ledigt för scenen. Dialogen var
dessutom i och för sig ganska behaglig och rolig med
lyckade ansatser till en naturlig kvickhet. Att handlingen
var obetydlig, hör nästan till själfva genren. Utförandet
var jämt och hyggligt på alla håll. Frkn Gottschalk hade
här fått en uppgift som var bättre än eljest afpassad för
hennes verkliga krafter och ej behöfde mera genomförd
individualisering eller djupare intelligens och känsla än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
