Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Elektroteknikens nyare resultat, af E. Rathenau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
759
smädade ångmaskinen som gynnare af kapitalismen kan ha
förbrutit, skall elektromotorn åter godtgöra. Om
husindustrien för öfrigt är lifskraftig: kraft skall den icke längre
sakna. Genom kraftfördelningen skola industriområden
öppnas, liksom på den amerikanska kontinenten fruktbara
landssträckor bli öppnade genom järnvägens. I fabrikerna
skola, som det redan nu på många ställen är fallet,
transmissionerna med sina remmar, hvilka äro anledning till
otaliga olycksfall, småningom försvinna. Elektromotorer,
direkt tillkopplade till verktygsmaskiner, tjäna att sätta
dem i rörelse, elektriska kranar och hissar ombesörja
transporten af tunga bördor. Mer och mer träder naturkraften
i stället för den animaliska. Af arbetare och handtverkare
bli maskinister.
Äfven de elektriska järnvägarnas äro endast en
tillämpning af elektrisk kraftöfverföring. Den första elektriska
järnvägen på kontinenten förekom år 1879 på
industriutställningen i Berlin. Därpå gingo tio år, under hvilka man
i Tyskland funderade på det nya systemets värde och nytta,
men hvilken tid den raskare Yankeen skyndade att begagna
sig af för att genomdraga alla sina städer med
Trolley-trådar. Men hos oss i Tyskland möter sättet att draga
strömledningar öfver jorden ännu alltjämt ästetiska
betänkligheter. Däraf kommer det sig, att här i Tyskland
samfärdseln, under hvars tecken dock vår tid lefver, egentligen
ännu icke trampat ut barnskorna. I St. Louis t. ex., som
har uteslutande elektriska järnvägar, begagnar sig hvarje
invånare af desamma i medeltal hundrafemtio gånger om året,
medan samfärdselkoeffcienten i en tysk stad belöper sig till
ungefär 30—50. Men elektroteknikerna äro tjänstvilliga
personer. De ha, visserligen mera af nödtvång än af egen
drift, äfven konstruerat banor med underjordisk
strömtill-föring och sådana som drifvas med ackumulatorer. Hos
de förra är ledningen förlagd till en underjordisk kanal,
som har ofvantill en skåra, hvari den vid vagnen fästade
strömmottagaren löper. Det ligger i öppen dag att
anläggningskostnaden är ganska betydlig. Vid
ackumulatorsvagnarna stegras driftkostnaderna mycket väsentligt, ty
ackumulatorerna räcka endast en relativt kort tid och deras vikt,
som måste släpas med som död vikt, är ännu ganska
ansenlig. De elektriska järn vägarn es utbredning är nära
förbunden med städernas utveckling. I samma mån som en
stad tilltar i omfång, blir det omöjligare att bo i centrum.
Befolkningen öfverlåter cityn åt affärslifvet och drar sig
ut i stadens periferi och omgifningar. I samband härmed
visar sig allt mer nödvändigheten af snabba och talrika
kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
