Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Den orientaliska litteraturens ålder, af F. Max Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7^6
entaliska forskningen icke mer kan förlita sig på den
gamla satsen, att aflägsenheten ger en scen dess behag.
Endast aflägsenhet, endast ålderdomlighet, endast
ovanlighet i och för sig skola icke gifva den någon varaktig
plats i våra sympatier. Om forskaren icke har något hjärta,
om han icke kan i den gamla världen upptäcka något som
vänder sig till våra hjärtan så blir hans arbete förgäfves.
Mänskligheten skall kasta en flyktig blick på våra mumier
och gå vidare med sin lykta för att måhända annorstädes
finna en människa. Man antager ofta, att naturvetenskapen
som skild från den historiska, vetenskapen, att studiet af
naturens verk i jämförelse med studiet af människornas
verk eger stora företräden. Det har med handgripliga
fakta att göra, säger man, det blottar många hemligheter
och för till nyttiga och ofta inbringande upptäckter. Det
är sant, men jag måste bekänna min förvåning öfver att
min gamla vän Renan, som gjort så mycket för att
lef-vandegöra studiet af den orientaliska forntiden, kunde
uttala sitt beklagande öfver att han egnadt de orientaliska
språken och icke kemien sitt lif och sina krafter.
Männi-skan har städse varit världens medelpunkt och en mätare
af allting och är det ännu och skall så förbli. Låt oss
taga äfven kemistens atomer. Hvem har skapat dem?
Hvem har uttänkt och gifvit dem namn? Naturen ger oss
inga atomer. Naturen känner intet odelbart. Människan
postulerade atomerna, naturen till trots. Och den
fundamentala föreställningen, tron på det oändliga, på det
oändligt lilla och det oändligt stora, är för den tänkande
forskaren viktigare än en hel hop kemiska atomer. Människan
har att finna nyckeln till alla naturens hemligheter, men
när dessa hemligheter äro upptäckta, så återstår dock ännu
den största hemligheten af alla hemligheter: människan.
Hur mycket vi än må glömma det, då vi helt och hållet
uppgå i våra specialforskningar, så är dock människan och
skall alltid förbli det djupaste föremålet för alla våra tankar.
Filosoferna inbilla sig kunna studera människan in
ab-stracto eller vara i stånd att på induktiv väg upptäcka alla
hennes förmögenheter. Helt visst har på detta sätt redan
mycket blifvit uppnådt, men i bästa fall kan det endast
låra oss hvad människan är och icke hur hon blifvit, hvad
hon är. För ätt lösa detta problem, det viktigaste af alla
problem, som röra oss, har vår tidsålder upptäckt en ny
metod, den historiska metoden. Den s. k. historiska skolan
har icke blott från filosofien, utan äfven från språkets,
mytologiens, religionens, sedens och rättens vidsträckta områden
förvärfvat sig besittningar. Studiet af dessa ämnen ha blifvit
fullständigt ombildadt, har förvärfvat en ny grundval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
