Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SVENSKA FAMILJENAMN.
Sverige har haft en ärkebiskop med namnet Wingård. Nog hade
väl Vingårdsman varit ett från språklig och kyrklig synpunkt lämp
ligare namn. Enhvar känner dock omöjligheten däraf. Ett i vårt lands
konsthistoria betydelsefullt namn, som ännu lämpligare kunde burits af en
kyrkans primas, är EArchevesque. Men icke häller detta ord, omklädt i
svensk form, är tänkbart som namn.
Blått och gult äro Sveriges färger. Hvarför sky svenskarne då i sina
namn så afgjordt dessa sina färger, att man endast med möda letar upp ett
och annat undantagsfall (som Gulin), under det att däremot Rysslands
färger, rödt och grönt, rikligen äro representerade i svenska namn ? Och
hvarför kan man vidare ej lika gärna uppkalla sig efter den gröna sma
ragden som efter den röda rubinen f
Hvarför spelar granen en icke ringa roll i våra namn, men tallen
och furen i det närmaste ingen?
Hvarför har man namnen Högman, Långman, Bredman, men knappast
Lågman, Kortman , Smalman? Om någon menade att stafvelserna Låg-,
Kort- och Smal- undvekes för det intryck af oansenlighet de skulle inne
bära, så påminne man sig, att tvärtom Bååth är användbart som familje
namn, men omöjligen de ståtligare orden TAnjeskepp och Pansarfregatt.
Så länge man kan uppställa frågor sådana som dessa, och de
kunna uppställas i mängd, sä länge har man ej rätt, att anse vår namn
bildning godtycklig. Den följande framställningen skall också lernna de
enkla, ehuru visserligen icke omedelbart till hands liggande svaren på de
gjorda frågorna.
Ett par rent yttre, liksom mekaniska lagar för namnbildningen
kunna genast omtalas. De äro lätta att iakttaga och i tusende fall till
lämpade både af personer som bildat nya namn, och af dem som dömt om,
huru vida ett ord är användbart som namn eller ej. Och dock är det
blott den språkliga instinkten, som här varit vägledaren, ty lagarne hafva
helt visst aldrig blifvit formulerade. De afse de sammansatta familje
namnen, hvilka just utgöra den mest karakteristiska och väsentliga delen
af våra nuvarande namn.
Om man undantager dels adelsnamnen, hvilka i vissa fall gå sina
egna vägar, dels soldatnamn och de få familjenamn som utvecklat sig ur
sådana, dels slutligen äfven bildningarna på -son t. ex. Billmansson,
Holmbergson, visar det sig, att följande lagar mycket noga tillämpas:
1. Ett sammansatt namn får ej innehålla mer än två samrnansätt
ningsleder. En norrman kan med gårdsbeteckning kalla sig E. Han-
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
