Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SVENSKA FAMILJENAMN.
öfvergå till e: så i de adliga namnen Ridderstad, Pantzerhjehn, Jåger
horn. De sista exemplen visa, att regeln delvis sammanhänger med tyska
ordbildningsförhållanden. Några namn som Hallongren, ffallonqvist äro
alstrade af önskan att bringa litet mening i de ursprungligare Hallengren,
Hallenqvist. Efter dem är bildadt namnet Smultronqvist, som förekom
mer buret af en symamsell någonstädes i »Törnrosens bok». Namn med
Ankar-, Lejon- och dylika äro adel eller åtminstone för örat adels ve
derlikar; detsamma gäller om Enehuske, med tvåstafvigt slutord.
Beträffande slutordet gäller vidare det undantaget från den allmänna
regeln, att ett ursprungligen enstafvigt ord godtyckligt kan förlängas med
ett -er, hvarvid namnet gärna får en något förnämligare klang. Jämte
Stenberg, Lindqvist kan man bilda namnen Stenberger, Lindqvister. Där
emot får det slutande -er icke ingå som beståndsdel i ett ursprungligen
tvåstafvigt ord. Häraf förklaras hvarför såter, som med växlande stak
ning börjar så många personnamn, icke slutar ett enda: Säterberg är ett
personnamn, men Bergsäter ohjälpligen en ortbeteckning.
Hvarifrän kommer detta besynnerliga, förlängande -er och hvad är
det som i många fall gifver däråt en skuggning af adel?
Frågan rör en prosaisk svensk språkfråga, men ett tyskt poem kan
bekvämligen gifva svaret därpå. Schiller har skrifvit ett allbekant
stycke, öfver hvilket läses titeln »Ritter Toggenburg». Inne i poemet om
talas emellertid hufvudpersonen under annan form:
Und des Toggenburgers Name
schreckt den Muselmann.
Atterbom öfversätter raderna med:
Toggenhorgarns namn förskräcker
hvarje museiman
och härmed är också angifvet, hvad detta riddarnamnets förlängande -er
ursprungligen är. Vid öfvergången till Sverige har emellertid den egent
liga betydelsen bortglömts, och ändeisen användes nu på ofvan beskrifna
godtyckliga vis. Då Toggenburg vid sin sida hade ett Toggenburger,
menade man förlåtligt nog, att också JAndqvist kunde förlängas till
.Lindqvister.
Ett annat i dubbelt hänseende poetiskt ord, namnet på den nord
tyske, halfmytiske sjöröfvaren Störtebecker och på hans svenska besjungare
Sturzen-Becker, må också här i förbigående ställas i en, som jag tror,
riktigare belysning än den traditionen däråt gifvit. Sturzen-Becker säger
om sin hjälte och namne:
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
