Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESAIAS TEGNÉR.
emellertid endast tjänat att för framtiden fastläsa en massa namn, som icke
alls äro lämpliga till familjebeteckning. Olägenheten ökas genom de stränga
band lagen lägger på hvarje namnutbyte; man döpes i Danmark också med
sitt familjenamn. I Danmarks statskalender för 1878, hvilken innehåller
omkring 8,200 namn, har jag räknat 1,854 namn på-sm, bland dessa 202
Pedersen och Petersen, 173 Hansen, 108 Jensen o. s. v. Och dock ser
man i statskalendern endast förhållandet inom de mera bildade klasserna
afspegladt; hos allmogen äro namnen på -sen ännu mycket mera rådande.
I Sverige har man från rättslig synpunkt nästan obegränsad makt öfver
sitt namn. Så vidt jag kunnat finna, existerar hos oss ingen lag rörande
antagandet och förändrandet af namn, utom dels Gustaf Adolfs föreskrift
i Riddarhusordningen 1626, att ingen adelsman »må taga en annan adels
mans namn eller vapen, han vare lefvandes eller utdödh, och confundera
i så måtto ätterna»; dels en förordning af 1705, i hvilken stadgas, att
missdådare ej må nämna sig med adliga namn. Dessutom utfärdades,
enligt meddelande af major Feedenbeeg, under Karl XI ett förbud för
gemenskapen vid armén och flottan att som soldatnamn upptaga adliga
ätters namn. Det är altså endast de adliga namnen, som hos oss åtnjuta
något skydd af lagen; men äfven detta är ofullständigt, ty blott man ej
faller under någon af de tre egendomligt sammanstälda rubrikerna adels
man, missdådare eller gemen soldat, har man rätt att tillegna sig
hvilket adligt eller oadligt namn som hälst och att byta om det så ofta
man lyster.
Från den rättsliga ordningens synpunkt är detta så lätt missbrukade
frihetstillstånd naturligtvis ej prisvärdt. Det länder emellertid å andra
sidan vårt folk till heder att detta tillstånd sä länge kunnat bestå utan
att vålla allvarsamma olägenheter. Visst är att antagandet af familjenamn
genom denna frihet i hög grad främjats, och från denna synpunkt borde
samma tillstånd ännu länge få fortfara.
Ty ännu dröjer det säkert många årtionden, innan vi i fråga om an
tagandet af familjenamn hinna fatt det öfriga Europa. Det är likväl
uppenbart, att utvecklingen på den sista tiden rätt mycket påskyndats. I
Norrland lära, enligt uppgift, namnen pä -son bland folket vara stadda i
raskt försvinnande, därigenom att det vid de stora sågverken blifvit
ganska allmän sed att taga sig namn som Östergren, Kjellberg. Dessa
namn anses visserligen icke som ärftliga familjenamn, utan äro blott indi
viduella beteckningar, ett nytt slags mera särskiljande förnamn; nästan
samma förhållanden har jag sett uppgifvas om bebyggarne af Östergötlands
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
