Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SVENSKA FAMILJENAMN
skärgård. Det är emellertid lätt att inse, att steget ej är långt frän detta
slags förnamn till ärftliga tillnamn. I väsentlig grad ligger öfvergången
i händerna pä presten, som för kyrkoböckerna.
Om en liten lösbruten gren af den skandinaviska stammen, den
svenska befolkning, som ännu bebor de estländska öarne, må efter H.
Wendell ett tillägg göras. Intill 1834 funnos här ej familjenamn; man
nämdes endast efter sin fader. Detta år påbjöds antagandet af familje
namn, och de bestämdes af presterna. i vanliga lifvet begagnas dessa
namn emellertid ej, endast benämningen af gården eller torpet: Bakkas
Hans, Erkus Andus Eriks[gårds]-Anders, Irias Gioitti Göransfgårdsj-
Gustaf o. s. v.
Efter denna knapphändiga öfversigt af namnbildningens nuvarande
allmänna ställning i Norden återgår jag till den tid, då familjenamnen
hos oss först började uppträda.
liedan under medeltiden ser man ett och annat namn gå i arf, i
synnerhet inom de mera högättade eller med utlandet förbundna slägterna.
Sådana namn äro Sture, Ribbing, Rake, Bröms, Plata, Trolle, Svarte-
Skåning m. fl. En Bonde nämnes, enligt Styffe, år 1365 som egare till
Bordsjö, och medlemmar af samma ätt med samma namn hafva sedan i
500 är innehaft detta gods. Dessa medeltidsnamn äro i det närmaste alla
enkla. Sammansatt är dock till exempel namnet Boberg, som i början
af 1300-talet bars af tvänne förnämliga män med de svenska förnamnen
Erik och Lars. Namnet har en öfverraskande modern klang, men står
i detta hänseende så godt som enstaka.
Medeltidens slägtnaran voro dock icke för sina egare detsamma som
ett slägtnamn i våra dagar är. Dels se vi dem ej ofta vid sidan af dop
och fadersnamnet utskrifna i handlingarna; dels bäras de icke alltid af
alla familjens medlemmar. Sä finnes riksföreståndaren Svante Nilsson
aldrig hafva tecknat sig med namnet Sture.
Icke ens sin faders namn hade man under dessa tider rätt att i alla
förhållanden skrifva efter sitt eget. Endast en frälseman, endast den som
var, hvad spanjorerna kalla hidalgo (fi d’algo) »son af något», kunde göra
detta. Om man i Gustaf Vasas historia finner en person betecknad som
Arendt Persson, vet man genast att han är en frälseman; hade han fram
för detta namn ytterligare haft ett herr, skulle han därigenom varit be
tecknad som riddare. En bonde och en sockenprest hafva däremot ingen
fader. De utmärkas endast genom sina förnamn med tillägg af hemorten,
och skiljas därigenom att presten liksom riddaren får ett herr. Då Peder
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
