Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESAIAS TEGNÉR.
Svart talar om Her Joen i Svärdsjöö, kan man ej tvifla om att denne år
prest. Som bonde skulle Gustaf Vasas räddare kallats blott Jon i Svärdsjö.
På 1500-talet blefvo familjenamn något mera vanliga. Men om man
genomgår underskrifterna under Upsala mötes beslut 1593, hafva bland
de 232 adelsmän, som där tecknat sina namn, icke mer än 93, altså ej
på långt när hälften, där skrifvit något slägtnamn. Halftannat tusen
prester hafva underskrifvit samma aktstycke, men icke mer än tre af
dem hafva angifvit något familjenamn. Härmed är icke sagdt, att ej flera
bland dem möjligen egt sådana: de hafva blott ej ansett dem väsentliga.
Nu randades emellertid det tidsskede, då familjenamnen skulle börja
spela en verklig roll bland oss. Femtio år efter Upsala möte. år 1644,
undertecknade omkring 100 adelsmän ett dokument om »cession af tull
frihet»; bland alla de hundra är det då endast sju, som sakna familjenamn.
Det var tydligen i väsentlig mån det af Gustaf Adolf år 1625 inrättade
Riddarhuset, som vållat denna omhvälfning.
Går man utanför adelsmännens krets och vänder sig till borgarne,
kunna emellertid lika betecknande fakta anföras. I en förteckning öfver
Stockholms stads rådmän, intagen i »Supplement til thet i flor stående
Stockholm», 1740, finner man från Gustaf Vasas regeringstillträde intill
1646 endast 20 namn bland 144, som ej sluta på -son, och åtskilliga af
dessa 20 namn äro påtagligen individuella tillnamn, ej familjenamn.
Mellan 1646 och 1740, altså under de följande hundra åren, är förhållan
det så omvändt, att icke mer än 8 namn bland 102 sluta pä -son; och af
dessa 8 falla 7 på tiden mellan 1646 och 1669.
Inom en annan krets och längre bort från landets medelpunkt an
gifves förhållandet genom följande siffror. Ar 1647 spelades i Abo
Chronandees »lustiga Comoedia» Surge. Af de som aktörer uppträdande
41 studenterna hafva endast 4 namn sådana som Ericus Andrece, mot
svarande ett svenskt Erih Andersson. Att det emellertid först var vid
universitetet, som familjenamn antogos, röjer sig i förteckningen på de
gymnasister, som ungefär samtidigt (1645) i Linköping uppförde Brasks
»Comoedia om then förlorade Sonen»; af dem hafva 33 bland 49 icke an
nat än genetiviska efternamn.
Vi kunna pä grund af dylika statistiska förhållanden med bestämdhet
säga, att tiden närmast före midten af 1600-talet, årtiondena 1620—50 ut
gjorde den period, då vårt folk i större skala började antaga familjenamn.
Det är i sanning förvånande att se, huru hastigt förändringen inträdde och
huru genomgripande den var. Hvaije adelsman och officer, hvarje prest
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
