Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SVENSKA FAMILJENAMN.
och civil embetsman, öfver hufvud hvar och en som intog någon ställ
ning i samhället, ansåg sig efter denna tid nästan förpligtigad att hafva
ett verkligt namn, ej blott ett pä -son.
Det skall kanske förvåna en och annan, då han erfar, att man i detta
hänseende var långt strängare under 1700-talet än man är i vårt århun
drade. Äfven här må siffrorna tala.
Man har en statskalender från 1729 den kallas visserligen icke
»statskalender» utan bär den mera vältaliga titeln »Det anno 1729 florerande
Sverige». Af denna ser man, att vid sagda tid svenska armén till lands
och sjös icke kunde uppvisa mer än 10 officerare med namn på -son.
Ett lika talande faktum är det, att i »Svenska läkarehistoria»,
som innehåller biografier öfver 3,300 läkare frän Gustaf Vasas tid intill
1824, icke finnas flera än 32 namn på -son. Och af dessa 32 äro de
flesta så ovanliga, att de med skäl kunnat få räknas som verkliga familje
namn : Reinholdsson, Lovénson och dylika, icke en enda Olsson. Persson,
Nilsson, Larsson, Hansson, Jonsson, Jönsson, Gustafsson förekommer
bland de 3,300. Till förklaring af det förhållandet, att ej tiden mellan
Gustaf Vasa och vår egentliga namnbildningsperiod verkat höjande på son
narnnens antal, må erinras, att under denna tid läkarne allmänt voro tyskar.
I våra dagar äro namnen på -son i motsvarande kretsar vida all
männare. Svenska statskalendern innehåller bland sina omkr. 11,000
namn inemot 1,000 sådana.
Finland afspeglar här, som ofta, det Sverige som varit. Dess
statskalender för 1881 har bland omkr. 3,900 namngifna personer endast
91 på -son. inom bildade kretsar utgöra altså son-namnen i Finland 2,3
procent, i Sverige 9 procent, i Danmark, enligt ofvan angifna siffror,
ända till 22,6 procent.
Det är ingen paradox att ställa det nämda tillbakaskridandet i vår
svenska namnbildning i ett visst förhållande till en skenbart så aflägsen
faktor som den franska revolutionen. Påtagligen är det emellertid den
själfständighetskänsla, hvilken från revolutions-tiden mer och mer gjort
sig gällande hos samhällets djupare lager, som varit vållande också till
son-namnens käckare uppträdande. Huru simpelt ett sådant namn på -son
än kan låta, kräfver man dock respekt därför; man vill lika litet uppgifva
det, som det faller en adelsman in att afstå från ett fäderneärfdt namn,
hvilket börjar med lager och stjerna och slutar med krona och sköld.
Om denna folkets aktning för sina egna traditioner vore naturligtvis intet
att säga, om blott namnen pä -son vore lämpliga som familjenamn.
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
