Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESATAS TEGNÉR.
Yi skola nu se, till hvilka de källor äro, ur hvilka 1600-talet häm
tade de många nya namnen.
Då en nitisk jorddrott eller en fröjdad vetenskaplig upptäckare i vårt
århundrade adlas och sitt adelskap till ära fogar ett von, ett af framför
sitt namn, eller efter det sätter ett -hjelm, ett -heim; då han vidare låter
riksheraldikern göra sig ett vapen och bär detta graveradt i signetringen
på sitt finger då tänker i allmänhet hvarken han eller någon annan på,
huru mycket historia, huru mycket intressant medeltid som gömmer sig
bakom dessa heraldiska former.
Redan det att figuren på ringen nämnes ett »vapen», borde annars på
minna därom. Dessa tecken, som nu i diminutiv form stå präglade i ste
nen, hafva sin urbild och källa i det märke, hvilket riddaren bar måladt
på sin rustning, de stamma från tider, då krut och kanoner ännu voro
okända ting, och då ett dylikt märke på den värnande skölden hade en
praktisk betydelse: det skulle i striden visa skarorna, om den bakom järn
rustningen och det fälda visiret dolde krigaren var vän eller fiende, om
han som höfding kunde kräfva lydnad eller som underordnad var pliktig
att själf mottaga befallning.
Det är emellertid ej blott nutidens adliga signet, som leda sin ätte
längd tillbaka till dessa medeltidens sköldar, det är äfven mänga af våra
nuvarande allra mest borgerliga namn.
Då det var inom ridderskapet som familjenamnen i vårt land tidigast
vunno en större spridning, är det lämpligt att först här behandla de adliga
namnen, så mycket mer som de, enligt hvad vi antydt, i åtskilliga hänseen
den varit en förebild för de borgerliga, om dessa ock i andra hänseenden
gått sina egna banor. För öfversigtlighetens skull tillåta vi oss också att
behandla adelsnamnen i ett sammanhang, ehuru naturligtvis mänga bland
dem äro af yngre datum än åtskilliga ofrälse namn.
Förr i verlden, innan ännu postverket genom sina till samling in
bjudande frimärken och genom de sigillbesparande brefkuverten skjutit en
stor bresch i de heraldiska intressena, kände hvarannan skolgosse något till
den adliga vapenbokens elementer. Nu är det kanske ej alldeles öfver
flödigt att särskildt påpeka det förhållandet, att adelsvapnet och adels
namnet ofta stå i ett mycket nära samband med hvarandra. Den som
heter Liljesvan bär också gärna i sitt sigill en (heraldisk) lilja och en
svan. Dylika vapen kallas »talande vapen», på franska äfven stundom
»sjungande vapen», armes parlantes, armes qui chantent.
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
