Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SVENSKA FAMILJENAMN.
att, alt efter som »sparren» i ens vapen var forgyld eller försilfrad, närnna
sig Gyllensparre eller Silfversparre. De simplare metallerna, koppar, bly,
tenn, mässing hafva ingen plats på skölden därför ej häller i namnen.
Att däremot stålet och järnet, ur hvilket krigarens rustning till väsentlig
del smiddes, ej häller skulle sakna representanter inom adelsnamnen, faller
af sig själft. dag nämner endast Jernlod, där lod naturligtvis betyder
»kula», och Stålhane, där hane likaså naturligt är »gevärshanen», såsom
ock vapnet visar.
Om tillfället medgåfve att dröja vid denna punkt, skulle det kunna
utvecklas, huru adelsnamnen vid sidan af den idealistiskt stiliserande
medeltidsskola, som här hufvudsakligen tecknats, haft äfven sin realistiska
samtidsskola en smakriktning, hvilken ej skytt sådana frän riddarlifvets
poesi aflägsna namn som Canonhjelrn, Gyllenkaschett, Gyllenkornett, Silf
verpatron. I broderlig, men ganska haltande förening ser man prosa och
poesi uppträda i namnet Stöltenhjelm, som antogs af en krigare, hvars
ben blifvit bortskjutet. Han fann i denna olycka en anledning att sätta in
ett träben (en »stylta») också i sitt namn. Hans granne i vapenboken, en
annan tapper krigare, som i Gustaf Adolfs drabbningar fått tre tänder bort
skjutna, förevigade dem på samma sätt i sitt vapen och sitt namn: han
kallade sig Tandefelt. Föga adligt låter adelsnamnet Cabeljan, som dock
från Gustaf Adolfs historia har någon anstrykning af romantik; det är,
som man nästan anar, bildadt af en holländare. Som svenskt nödgas vi
däremot erkänna det visserligen ej på riddarhuset introducerade men dock
adliga namnet Torskenstjerna, hvilket nästan synes sträfva efter att om
vända ordstäfvet om något, som »går upp som en sol —».
O. y. Dalin har parodierat dylika namn i en Silfverspassereklinga,
C. F. Dahlgren i en Liljekonvaljenstolpe.
Jag har ofvan omtalat namnet Ljeijonflycht. Afven sedan sista delen
i ordet är förklarad, synes dock sambandet mellan ordets båda hälfter gåt
fullt. Lika svårt är det att finna någon tanke i ett namn som Lilliehöök.
Afven här lösas svårigheterna på enklaste sätt, om man går till namnets
förebild, sköldemärket. Riddarskölden är ofta indelad i flera fält, hvart
dera med sin olika bild. 1 stället för Leijonjiycht, Lilliehöök borde man
noggrannare säga Lejon och Flygt, Lilja och Hök, alldeles som man verk
ligen i ett namn, Natt och Dag, låter ett wcln sammanbinda beteckningarna
för vapnets båda hälfter, den mörka och den ljusa. I äldre tider skref
man också LLdlie-Höök. Ett danskt namn af samma slag är Löwenörn.
Sammansmältningen af båda orden har sin fullkomliga analogi, då man
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
