- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1882 /
22

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ESAIAS TEGNÉR.
Den, som genomser en samling af tillfällighetsdikter från 1(100- och
början af 1700-talet, skall få ett lifligt intryck af den uppmärksamhet, man
under denna tid egnade åt namnet. Knapt ett enda »gift- eller grift
kväde» af Lucidok eller Rumus finnes, som ej på ett eller annat sätt an
knyter sig till den besjungna personens namn.
Vi hafva talat om riddarskölden och dess sammanhang med adels
namnet. Men till en riddare hörde under medeltiden ej blott ett vapen
märke. Han måste ock hafva en borg, bakom hvars murar han förskan
sade sig, eller åtminstone ett gods, där han var herre. Vårt fattiga
Sverige har ej haft råd att inom sitt område bestå borgar och förläningar
åt alla sina adelsmän. Det har i stället nöjt sig med att gifva dem så
dana af ett luftigt slag, som man efter mönstret af fransmännens chdteaux
en Espagne med största rätt kunde kalla chdteaux en Allemagne.
Det tyska adliga von, först i senare tider efterbildadt i ett svenskt
af, vill naturligtvis från början angifva det följande ordet som beteckning
af det stamgods, från hvilket riddaren utgått, eller af den besittning öfver
hvilken han herskar; så t. ex. Hjort af Ornäs. Denna betydelse är nu
längesedan sä bortglömd, att ett von Koch eller ett von Möller ej på
minsta sätt stöter oss.
Men det är ej blott på grund af detta tyska von, som man kan påstå,
att de svenska adelsmännen blifvit utrustade med »slott i Tyskland».
Själfva ortnamnens tyska form vitnar därför.
När Albrecht Banting adlas till Albrecht von Lantingshausen, lemnar
det imaginära godsets namn intet tvifvel om, i hvad land det är beläget.
Bismarck-Schönhausen är ett motsvarande verkligt tyskt adelsnamn, likaså
Munchhausen, hvilket senare tillhör en ännu lefvande tysk familj med en
munk i vapnet. Haus i dylika namn är att fatta i sin specielare bety
delse »befäst slott», jfr Malmöhus, Bohus. Ett ej blott fingeradt, men
också icke i Tyskland beläget adligt »hus» eger slägten Wachtmeister af
Johannishus. En omtydning af den egentliga meningen i -hus var det,
då den första riddarhussekreteraren fyndigt nog adlades till von Ridder
husen.
Ett annat tyskt uttryck för befäst ort, specielt bärgfäste, är det -stein,
försvenskadt -sten, med hvilket flera af våra adelsnamn bildas. Efter
mönstret af Ehrenbreitstein, Wallenstein, Falkenstem äro danade våra
Adlersten, Ehrenstéen, Rosenstein, Koch von Crirnstein. Det sista namnets
22

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:19:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1882/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free