Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESAIAS TEGNÉR.
omklädts i svensk form. Man skref för öfrigt iifven i Sverige fordom
Gyllenhurg.
Då det pommerska hofrättsrådet Hartmann år 1683 adlades till von
Hartmannsdovff, gjordes han genom denna namnförbättring till herre öfver
en by, hvilken han, vägledd af klangen i -dorff, tydligen hade att efter
leta i Tyskland. Den tyskfödde historikern och filosofen Samuel Pufen
dorff hade, redan innan han blef adlad i Sverige, från sin slägts hemort
detta samma -dorff i sitt namn.
Vi möta altså i denna klass af svenska adelsnamn öfveralt och ute
slutande tyska ändelser. 1
Det -holm, som ingår i Peuterholm och några andra adliga namn,
är man visserligen frestad att sammanställa med den likljudande ändeisen i
svenska och danska herresäten som Gripsholm, Göksholm, Sparreholm,
Marsvinsholm, Krageholm o. s. v.; det skulle då bilda ett undantag. Ser
man närmare till, förfaller emellertid denna förmodan. Den förste svenske
adelsman med ett -holm i sitt namn var Lejonholm, adlad 1651; hans
ofrälse namn var Holm. Två år senare adlades i januari en Posenholm,
i februari en Lilljeholm, tydligen med parallela namn; den förre hade
äfven som ofrälse hetat Holm. Ytterligare en tredje Holm adlades 1692 till
Gyllenholm, en fjärde 1720 till Stenholm. Slutsatsen drager sig själf.
Ändelserna -dal och -bäck, hvilka genom efterbildning af ortnamn
finnas i åtskilliga adliga namn, hafva ingen särskildt adlig klang och
kunna i detta kapitel lemnas åsido, endast med den anmärkningen, att
äfven de härstamma från Tyskland.
Eent svensk är däremot ändeisen -ström; Tyskland har i personnamn
intet motsvarande -strom. Åndelsen har hos oss tydligen ansetts adligt
präglad, då t. ex. en Klinckoiv vid nobiliseringen (1684) kallade sig
Klinckowström, en Krabbe (1680) Krabbenström. Det är mycket frestande
att i denna ändelse se en sidoform till det nyssnärnda -bäck och att låta
äfven den ursprungligen stamma från ortnamn. Detta torde dock ej vara
1 Till jämförelse och belysning lemnas här en liten statistik öfver de nu i
Tyskland gällande tyska adelsnamn, som grunda sig på ortnamn; den är uppgjord
efter »Freiherrliches Taschenbuch» för år 1881. På -berg sluta 72 namn, på -heim
45, -stem 45, -hurg 38, -feld 31, -hack 28 {-beck 6), -hofen 27 {-hof eller -hoff 8),
-dorjf 24, -hausen 22. -thai 13, -fels 10, -stedt 5 {-stetten 4), -mark 1 (i »Gräfliches
Taschenbuch 1881»; 4) o. s. v. Naturligtvis äro förhållandena nu ej oförändradt
desamma som på den tid, då Tyskland i fråga om namn var vårt mönster. Om
utdöda och ointroducerade ätter medräknas, finna vi bland våra egna adelsnamn
-felt 146 gånger, -herg 120, -stedt 45, -huru bkurg) 44, -heim {-hem) 38, stein {-sten) 25,
-hoff {-hof) 21, hech {-haeh) 21, -dorff 19, -hausen {-husen) 18, -mark 16, -dal {-thal) 13,
-fels 8. I 41 adelsnamn ingår -ström, i 13 -holm.
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
