Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SVENSKA FAMILJENAMN.
riktigt. Åndeisen synes rättare böra förklaras ur »ström» som heraldiskt
tecken; hithörande ord äro likstälda med dem på -blad, -creutz o. s. v.
Tidigast infördes ändeisen -ström i riddarhuset 1638 af en Lillje
strörn, som i vapnet hade liljor och strömmar. Därnäst följde (1645) en
Igelström, förande i vapnet en ström med iglar. Hvarken i dessa eller de under
närmaste tid bildade adelsnamnen spåras någon lokal hänsyftning. Äfven
i böljan af vissa adelsnamn finna vi ett Ström-, som endast kan förklaras
ur vapnet. Ofvannämda Igelström-ätt härstammade från den förnämliga
Vånga-slägten, hvilken redan under medeltiden förde tre rinnande ström
mar i vapnet. Frän samma slägt härstammade ock den adliga ätten
Strömfelt, äfvenledes med strömmar i vapnet.
Sedan namntypen med -ström engång var gifven, användes den na
turligtvis lätt äfven med hänsyftning på ortnamn med samma ändelse och
kunde äfven då på vapnet framkalla en ström. Pä dylika omtydningar
af namnbildande ändelser hafva vi redan sett exempel och skola ytter
ligare träffa många.
I den angifna förklaringen af -ström ligger också svaret på den i
början af vår uppsats framkastade frågan, hvarför ej svenska personnamn
lika väl kunna sluta med -Jiod och -älf som med -ström. Orden flod och
älf hafva ingen heraldisk användning. Icke häller hafva de som ändel
sen -bäck sina motbilder i tyska namn.
Den foregående undersökningen, särskildt af de som ortnamn präg
lade adelsnamnen, bar tydligt lagt i dagen det stora beroende, i hvilket
vår adliga namnbildning står till Tyskland.
Annorlunda kunde det också ej vara. Under den period, då klaven
gafs till denna namnbildning, var Sverige nästan lika mycket en tysk
makt som en svensk. Det var ju 30-åriga krigets för vårt land så ärofulla
tid, en tid då de svenska grefvarne ej utan skäl kunde göra anspråk på
lika rang med tyska furstar.
Tyska provinser lades då under Sveriges välde och lemnade sin
kontingent till dess riddarhus. På tysk jord, i arméer som visserligen
af svensk fältherrekonst och svensk manstukt fingo sin militäriska prägel,
men som dock till stor del bestodo af tyskar, var det som framtidsmän
nen under denna period gärna förvärfvade sitt adelskap. Den stor
politiska, ej af ensidigt nationalitetshänsyn bundna roll, som Sverige
under denna tid till Europas och den lutherska tankefrihetens lycka
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
