Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL DEN TOLFTE 1697 1701.
stämda af sin lust till Sveriges provinser, att icke äfven andra bevekelse
grunder lätteligen kunde hafva kommit att förändra deras planer; och
Karl själf var åter ingalunda så främmande för krigets förberedelser, att
dess utbrott kan sägas hafva varit oberoende af hans görande eller låtande.
Kännedomen af de diplomatiska förhandlingarna är därför en oundgänglig
förutsättning för bedömande af den politiska ställning, ur hvilken kriget
framgick. På detta område har af alla föregående forskare endast Wah
renberg gifvit tillfredsställande upplysningar, hemtade hufvudsakligen från
arkiven i Stockholm och Paris, och hvad han meddelat har, på ett sär
deles förtjänstfullt sätt, för den stora allmänheten framstälts af Höjer i
»Sveriges historia», ste bandet. Carlson har med anlitande af ett än rikare
material äfven gifvit en mera åskådlig bild af dessa underhandlingars för
lopp. I korthet kan det återgifvas sålunda.
Af de tre makter, hvilkas politiska intressen efter många omsvep
slutligen knötos till sammans i det bekanta förbundet d. 11 nov. 1699,
förtjänar Danmark och dess politik äfven därutinnan största uppmärksam
het, att dess konung var den, som allra först synes hafva kommit att
tänka på ett anfallsförbund emot Sverige. Men så hade han ock därtill
största anledning. Danmark intog till Sverige 1697 ungefär samma ställ
ning som Sverige 1738 till Ryssland; men till det smärtande minnet af
stora förluster, till begäret att återvinna en förlorad maktställning kom
här ytterligare känslan däraf, att Sveriges politik, under årtionden troget
bunden vid det holsteinska intresset, ständigt gick ut på den danska
monarkiens försvagande, på det danska konungahusets förödmjukande
genom understöd ät det holsteinska hertigdömets vidtutseende anspråk.
Karl den elftes död, underrättelserna om nöden, styrelsens svaghet och
flere missnöjde svenske adelsmäns förtroenden om planer på en revolutio
när rörelse med utländsk hjälp måste helt naturligt hafva bragt Danmarks
regering på den tanken, att nu vore tillfället inne att åtminstone afskaka
det ok, som genom Altona-fördraget var henne påtrugadt, och att genom
förmånliga allianser trygga sig för alla efterräkningar. Omedelbart efter
nyheten om Karl den elftes död har, d. 10 april, den danske konun
gen afsändt ett utomordentligt sändebud till Ryssland med uppdrag att
bringa czaren i harnesk mot Sverige, och att med honom afsluta ett »de
fensivt» förbund, som dock borde innehålla en hemlig artikel om anjalls
förbund mot Sverige, och om Rysslands bistånd genom en diversion
naturligtvis mot Finland; i samma dagar har ock i den danska konseljen
öfverlagts om den politik gentemot Holstein, hvilken inom kort förverk-
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
