Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL DEN TOLFTE 1697 —1701.
8000 man. »Detta försvarsförbund», säger Carlson, »kan icke anses vara
särskildt riktadt mot Sverige, ehuru det sedermera blef utgångspunkten
för ett anfallsförbund mot Karl den tolfte. Att Danmark i den sväfvande
ställningen till Holstein sökte att vinna all den säkerhet, som kunde
åstadkommas, var icke underligt. Misstankar väckte det likväl, att
konung August i det längsta bemödade sig att dölja tillvaron af detta
fördrag. Han fortfor emellertid att söka Sveriges vänskap, äfvensom
Danmark att eftersträfva förlikning med hertigen af Holstein.»
Men förlikningen mellan konungen af Danmark och hertigen af
Holstein, hvarom underhandlingar pägingo hela sommaren och hösten
1698, blef från och med det holsteinsk-svenska giftermålet för hvarje dag
alt mera aflägsnad. Vid tidpunkten för hertigens affesa frän Stockholm
stodo underhandlarne emot hvarandra med å ömse sidor orubbligt vid
hållna fordringar; hertigen påstod envist sina yrkanden, som, med förbi
seende af Altona recess, gingo ut på en oinskränkt rätt för honom att
föra krig och sluta förbund, något hvarom konung Kristian icke ens
ville tillåta en öfverläggning. När dä Fredrik efter afbruten underhand
ling återvände till Holstein, medförde han icke blott för egen del full
makt att vara öfverbefälhafvare öfver alla Sveriges trupper i Tyskland,
utan äfven i sitt sällskap den svenske generalkvartermästaren Stuart, som
anstälde en noggrann besigtning af hertigdömets försvarsanstalter. Att
det var på den svenske konungens hängifvenhet som hertigen räknade,
var för ingen obekant. Ännu i september och oktober fortgingo dock
nya underhandlingar, men ,i november befalde hertigen sitt ombud Pincier
förklara, att alla föregående förhandlingar med Danmark voro af noll och
intet värde, och därpå meddelade Danmark å sin sida de medlande mak
terna, att det icke kunde fortsätta underhandlingarna annat än på grund
af en utsträckning af konungadömets och hertigdömenas union.
Under sådana förhållanden, och då tyngdpunkten för Sveriges politik
tydligen låg i vänskapen med Holstein, hade naturligtvis den fort
satta underhandlingen mellan Danmark och Sverige och det dem emel
lan den 22 dec. 1698 afslutade fördraget alldeles ingen verklig bety
delse; de svenske statsmännen själfva kunde däruti icke se någon bekräf
telse på en vänskap, som deras egen oupplösliga förbindelse med Holstein
omöjliggjort. Men hvad som i detta ögonblick var af vigt, det var det
återupptagna förslaget till en förbindelse mellan Danmark och Ryssland,
hvilket väl snarast är att betrakta som ett korollarium af det svenskt-hol
steinska förbundets stegrade innerlighet. 1 dec. 1698 förelästes och gil-
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
