Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL DEN TOLFTE 1 697 — 1 701.
lades i konung Kristians konselj forslag till ett forbund med czaren,
hvilket bland annat innehöll, att om den ena af de båda bundsförvand
terna råkade i tvist med någon annan om sina rättigheter och en tredje
med vapenmakt inblandade sig däri, den andre skulle vara skyldig till
verksamt biträde genom en diversion. Att denne »tredje» var Sverige,
och att diversionen betydde anfall på Östersjöprovinserna, är uppenbart.
Om Danmark sålunda genom fördrag först med Polen och sedan med
Ryssland hade sökt att skydda sin rätt gentemot det svenskt-holsteinska
förbundet, har däremot Karl den tolfte, »som kort förut i en skrifvelse
till sitt kanslikollegium yttrat, att han ansåg holsteinska husets intresse
som sitt eget», i nästan samma dagar å sin sida godkänt planen till ett
väpnadt förbund med kejsaren, Brandenburg, sjömakterna och det liine
burgska huset, riktadt mot Danmarks anspråk på Holstein, och aflåtit be
fallning till hvarje sändebud hos dessa makter att arbeta på dess förverk
ligande.
Hittills hade den nordiska politiken väsentligen varit bestämd af
denna holsteinska tvist allena, och, om man afräknar den danska beskick
ningen till Ryssland och anfallet på de holsteinska skansarna på våren
och sommaren 1697, Danmark å sin sida varit rent defensivt, under
några månader t. o. m. allvarligt sträfvat efter vänskap och förbund med
Sverige. Men under senare hälften af året 1698 inträda nya element i
det nordiska statssystemets utveckling, och Sverige varder genom deras
inverkan föremål för en sammansvärjning, som till sitt väsen är rent
aggressiv, och för hvilken den holsteinska tvisten blott är en förevändning.
Det är roflystnaden och hämden, som nu styra rådslagen och smida dessa
planer, hvilka dock behöfde ett helt år för att vinna stadga och i själfva
verket först genom bestämdt fientliga åtgärder från Sveriges sida kunde
bringas till fullständig mognad. Czar Peter af Ryssland är den, som
gifver uppslaget till denna politik och, med blicken riktad på en stor
eröfring för egen räkning, äggar Sveriges bägge grannar till förbund;
planerna härtill uppgöras i alla detaljer och förhandlingarna om samman
sättningen ledas outtröttligen af Sveriges onda genius, förrädaren Patkul.
Det är först efter återkomsten från sin stora utländska resa, som czar
Peter, i juli—augusti 1698, öpnar med konung August de muntliga
förhandlingar, hvilka otvifvelaktigt afsågo gemensamt anfall mot Sverige
och vänskaplig delning af dess Östersjöländer; det är också först vid
denna tid, som Patkul begynner verksamt uppträda i Saxen, och först
på våren 1699 som han får tillfälle att i samma ärende löpa emellan de
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
