Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL DEN TOLFTE 1697 1701.
ett tillmötesgående, men sårdeles forsigtigt, nästan afböjande svar, som upp
sköt alla formliga underhandlingar om en sammansättning, till dess att
dels den sedan dec. 1698 pågående förhandlingen om /oVsvursforbund
mellan Danmark och Ryssland blifvit afslutad, dels anfallsförbundet mellan
Polen och Ryssland verkligen kommit till stånd, dels utsigterna vid polska
riksdagen förbättrats, dels slutligen czarens utlofvade fred med Turkiet
blifvit en verklighet.
Det dröjde också fyra månader, innan Danmark gjorde någon min af
att vilja fullborda den sålunda erbjudna och inledda underhandlingen, och
det skedde först, sedan det af Polen och Ryssland efterlängtade uppslaget
till krigisk lösning af den holsteinska frågan blifvit gifvet ej af Danmark,
utan af Sverige. Det synes tydligt nog, att den gamle konung Kri
stian hälst ville undvika en sådan lösning: han hade på vintern 1699
återtagit de kort förut afbrutna underhandlingarna med Holstein och föreslog
nu tvistefrågornas provisoriska undanskjutande; men han möttes af nytt
afslag, och hertigen af Holstein vädjade kort därefter öppet till garanterna
af Altona- recessen, att de skulle verksamt ingripa för att skydda hans
rätt. På Karl den tolftes kallelse icke, såsom någon författare påstått,
för att undfly ett danskt anfall reste därefter hertigen, i midten af juli
1699, till Stockholm.
Två dagar efter hans ankomst gaf Karl den tolfte befallning, att
Liewens och Vellingks i Tyskland stationerade svenska regementen skulle
aftåga till Holstein för att deltaga i befästningsarbetena därstädes och där
kvarstanna till hösten. »Det var», säger Carlson, »en utmanande handling
af stor betydelse. Den betecknar i sjelfva verket en vändpunkt. Att
midt under freden låta en väpnad styrka intränga på en främmande makts
område konungen af Danmark regerade i Holstein lika väl som her
n o
tigen var en åtgärd af den betänkligaste beskaffenhet». Karl den
tolftes steg väckte också det största uppseende. Vänner som hender sägo
däri ett angrepp. Altona-garanterna begärde förklaringar; England och
Holland läto säga det svenska sändebudet i Haag, att de ville med väp
nad hand möta den makt som börjat fientligheter och till den ändan äm
nade sända en flotta till Östersjön. Ludvig den fjortonde klandrade åt
gärden strängt och bedömde den som en krigsorsak; »jag kan icke se»,
säger han, »att hvad konungen i Sverige anför rättfärdigar hans åtgärd;
det är säkert, att Danmark icke syntes hafva i sinnet någon plan emot
hertigen af Holstein, att alt var lugnt, och att hertigen begynte denna
oro, när ingen anledning därtill på något håll syntes för handen. Han
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
