Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KA HL DEN TOLFTE 16 9 7 1 7 01.
mande makter eller hos främmande kapitalister stodo endast till mycket
ringa belopp att erhålla, och inom landet var benägenheten att försträcka
kronan medel hos alla samhällsklasser ganska svag, troligen förmågan ej
häller stor. Huru det blef möjligt att detta oaktadt uppehålla en
växande utgiftsstat, som snart »rekvirerade» dubbelt mot 1696 års freds
stat, huru man steg för steg drefs från kontribution till tvångslån, till
löneinnehållningar, till myntförsämring, till konfiskation, det tillhör de
kommande afdelningarna af vår författares framställning att, så vidt be
varade handlingar därom upplysa, utförligare skildra.
Det var visserligen icke underligt, att underrättelsen om konung
Augusts anfall med ens vände de svenske statsmännens uppmärksamhet
ät Östersjöprovinserna. I de intriger, som under åren 1697—98 drefvo
sitt spel om den unge svenske konungens blifvande allianssystem,
och af hvilka Carlson gifvit en högst intressant framställning, hade
den gamle grefve Bengt, efter några skenbara nederlag, slutligen segrat
till föianån för den holsteinska politiken och förbundet med sjömakterna.
Men hans politik hade, såsom Karl den elftes, till syfte blott fredens be
varande, och för de holsteinska affärerna ville han åtminstone icke sätta
rikets trygghet pä spel. Så snart krigsfaran nalkades frän öster, såg han
i den dansk-holsteinska förvecklingen endast en fråga af andra ordningen,
hvilken borde genom sjömakternas ingripande kunna lösas, därhän att
Sveriges alla krafter mätte få odelade vändas till Lifland, där han redan nu
under det lömska krigsutbrottet anade »aliqvid monstri». De diplomatiska
underhandlingar, som i detta syfte drefvos med England, med Holland,
med kejsaren, med Brandenburg, och med Frankrike äfven i afsigt att
vinna dess medverkan till stäfjande af konung Augusts planer, äro af
Carlson utförligt framstälda; de visa, huru redan i detta skede försöken
å alla sidor strandade pä en kraft, som låg alldeles utom äfven den för
slagnaste diplomats beräkningar, på konung Karls vilja. När kejsaren
i april erbjöd sig att medla med konung August, afspisades han med
svaret, att denne trolöse fiende tydligen visat sig ej vilja en fredlig upp
görelse. När Frankrike och sjömakterna pä det ifrigaste uppmanade Dan
mark och Holstein till förlikning, antogs bemedlingen af Danmark, hvilket
nu framstälde samma fredsforslag, som föregående sommar var Holsteins
ultimatum; men hertigen af Holstein afslog bemedlingen och ökade nu
sina anspråk med en begäran om skadestånd. När de svenske rådsherrarne,
numera eniga, med Oxenstjerna i spetsen gjorde sina framställningar om
de svenska truppernas öfverförande till Lifland, där ingen annan makt
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
