Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAKL DEN TOLETE 1697 —1 70 1.
kunde hjälpa, och om fredens bibehållande med Danmark, hvars tvist med
Holstein kunde uppgöras af garanterna, då svarade konung Karl intet,
men fortfor att draga regementena till Skåne och att rusta sin flotta för
hertigens af Holstein försvar. När slutligen i början af juni Guiscard in
fann sig för att på Ludvig den fjortondes befallning erbjuda Frankrikes
bemedling med både August och Danmark, blef han af Karl inbjuden
att öfvervara krigsföretaget mot Danmark. Hertigens af Holstein intresse
vidhölls orubbligen som den svenske konungens främsta ögonmärke.
Den märkvärdiga danska exekutionens (krig kan det ju ej kallas) ge
nomförande är redan till sina yttre drag tämligen bekant; mindre nog
grant kändt är däremot, hvilka svårigheter det mötte att häjda konung
Karl i hans segerlopp. Det var första och tyvärr sista gängen rådgif
varnes mogna betänkande kunde rubba hans planer; men så hade de
ock denna gång såsom Carlson fullständigt visar understöd af
de allierades amiraler, hvilkas förklaring, att den engelsk-holländska
eskadern skulle låta den svenska flottan ensam fortsätta striden med
den danska, icke lemnade någon utväg öppen till en eröfring. Det
lyckliga afslutandet af den danska expeditionen blef härigenom också ett
af Karl den tolftes vackraste minnen.
Den korta tid af omkring två månader, som förflöt mellan Karls
återkomst från Danmark och uppbrottet till Lifland, har hittills varit
föga uppmärksammad af häfdatecknarne. Den är dock märklig, syn
nerligen genom de lifliga diplomatiska underhandlingar, för hvilka
Carlson lemnar en intressant redogörelse, och som åtminstone i Karls
egna rådgifvares ögon kunde och borde hafva blifvit af den största be
tydelse. Lösligheten af den fruktansvärda tripelalliansen bevitnades af det
intryck Karls första seger gjorde pä motståndarne: den vacklande August
lät sig intet mera angeläget vara än att erbjuda fred, och själfve czaren
var, efter hvad det saxiska sändebudet förmäler, i första ögonblicket på
väg att draga sig tillbaka. Fredens tillskyndare voro flere, alla så mycket
mera uppriktige, som kriget i norden var deras egna intressen till förfång
Frankrikes konung var härutinnan ifrigast, men äfven kejsaren och Bran
denburg erbjödo sina tjänster som medlare. Den förstnämdes sändebud
vid svenska hofvet, Guiscard, fick bestämdt uppdrag att å konung Augusts
vägnar aflemna formulerade fredsanbud; han uppvaktade i Helsingborg
och åtnjöt framför öfriga diplomater förmånen att få framlägga sitt ärende
för konungen själf, men erhöll till svar ett motförslag, som gick ut på
ett svenskt-franskt förbund till infall i Saxen. Hertigen af Holstein
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
