Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL DEN TOLETE 1697 1701.
hade uppgjort denna plan, Vellingk framburit den till Karl, som
genast färdig att sålunda »prompt bringa konungen af Polen till raison»,
föreslog konung Ludvig att med Sveriges tyska armé af 12,000 man för
ena 8,000 fransmän till infall i Augusts arfländer; Ludvig skulle därigenom
bäst fullgöra sin garanti för freden i Oliva. Men Frankrikes konung
hade ingen lust att pä sådana företag öda sina krafter, och han syntes vid
detta såsom föregående tillfällen endast råka i förvåning öfver en upp
fattning af den politiska ställningen, som han ej trodde vara förenlig med
den svenske konungens verkliga krafter. Följden af Frankrikes obe
nägenhet för krigisk samverkan blef då endast, att det franska sändebudet
hänvisades att fullfölja sina andraganden långt borta från konungen
hos kanslikollegium i Stockholm, dit Karl, med den motvilja han alltid
hyste mot diplomaternas sirensånger om fred och förlikning, skickat undan
de öfriga fredsmäklarne.
Ludvig den fjortonde hade begynt sin fredsmäkling såsom garant
för freden i Oliva, och hans sändebud kunde med skäl för Oxenstjerna
framhålla, att ett återställande af denna fred vore en för konung Karl
oskattbar förmån; han tillade en hotelse, att om Sverige icke ville
därmed åtnöja sig, vore Frankrike äfven fritt frän sin garanti för Oliva
freden och redo att som medlare ställa sig på konung Augusts sida. De
svenske statsmännen kunde icke med något bindande skäl gendrifva denna
framställning, som motsvarade deras likasom äfven de svenske militärernas
önskan om fred med August; kanslikollegium tillstyrkte, och ilbud på
ilbud afsändes till konungen med dessa formulerade förslag. Men intet
svar afhördes. Det var under denna tid, som icke ens Polus och Aker
hjelm kunde få personligen framföra sina andraganden. De medlande
makternas sändebud blefvo alt mera otåliga. Bengt Oxenstjerna var för
tviflad. Han såg i detta oförklarliga dröjsmål ett oursäktligt försummande
af ett »favorabelt moment», en ringaktning af det dubbla krigets vådor
och af de främmande makternas anbud, som lätt kunde bringa hela verket
i confusion. Embetsmännen i konungens närhet tänkte på samma sätt
och frågade sig ängsligt, »hvad är finis af K. M:ts förehafvande»?
Konungens svar kom ändtligen d. 25 september och lydde helt
kort; »Kejsaren, Frankrike och Brandenburg continuera med erbjudande
af sin mediation. Frankrike har ock meddelat konungens af Polen vilkor,
däröfver 1 afgifvit utlåtande. Så länder Eder till nådigt svar, att såsom
Vi nu äre sinnade mot en så orättfärdig och trolös invasion skaffa oss
rätt och satisfaction medelst våra rättmätiga vapen, altså kunna Vi ej
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
