Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL DEN TOLFTE 1697 —1 70 1.
admittera någon mediation eller negotiation, förr än alt är restitueradt i
samma skick som före invasionen». Just i samma dagar kom underrät
telsen om ryssarnes infall i Ingermanland, och d. 1 oktober steg konungen
om bord på det skepp, som förde honom till Pernau. Han hade, såsom
vår författare uttrycker sig, »försummat ett tillfälle», och han gick att taga
skadan igen genom ännu ett af de underbara äfventyr, som gång efter
annan hafva godtgjort dylika hans försummelser. För den som bedömmer
handlingarna endast efter utgången, hade Karl den tolfte äfven för denna
gång rätt och Bengt Oxenstjerna orätt, men händelserna hafva också sin
logik, och den visade slutligen, att i statskonst och krig som i hvarje
annan mänsklig verksamhet kan ingen ostraffadt förlita sig pä »hazarden».
Ty värr blef konung Karls naturliga böjelse för sådan lösning af hvarje
svårighet endast befästad genom den lyckliga utgången af fälttåget i In
germanland, en af de underbaraste lyckträffarna i hans stora krigsspel.
Så till vida fick dock Bengt Oxenstjerna rätt, att konungen vid sin
ankomst till Lifland måste uppskjuta vedergällningen mot August för att
först upptaga striden med czar Peter. Ännu den 9 oktober var han be
sluten för den förra planen, och det var först efter besöket i Vellingks
läger och underrättelsen, att saxiska hären utrymt Lifiand, som trupperna
fingo befallning att tåga ät Wesenberg. För ett ögonblick synes till och med
tanken på en invasion i Ryssland hafva lekt för konungen, som redan nu
hade stor benägenhet att för ryssarne hysa den ringaktning, hvilken segern
vid Karva tyvärr rotfästade.
Den stora, lysande segern vid Narva har i första ögonblicket slagit
till och med czaren med skräck. Han har verkligen d. 7 dec. skrifvit
till konung Vilhelm af England för att anhålla om dennes fredsmedling,
men omedelbart därefter återtagit sin rastlösa verksamhet och blifvit den
ifrigaste målsmannen för stridens fortsättning. Hans möte i Birsen med
konung August vände dennes vacklande sinne ånyo till kriget, och den
fredsmäkling, som pågick i det svenska lägret, kunde redan därför ej varda
särdeles allvarlig. Härtill kom, att ungefär samtidigt med slaget vid Karva
en vigtig förändring inträdde i Frankrikes europeiska politik, hvilken
snart kom dess sändebud att intaga en alldeles ny ställning till frågan
om krig eller fred i norden. Hittills hade konung Ludvig och sjömak
terna samverkat för att släcka krigslågan, emedan de ansågo sig böra ge
mensamt arbeta på freden på grundval af det spanska delningsfördraget,
men frän det ögonblick konung Ludvig antog Karl d. II ;s testamente,
och striden mot sjömakterna därmed var gifven, söndrades också i norden
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
