Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENGANGERE.
ställe, där sjömän kunna roa sig, och han vill hafva Regina med sig
för att locka dit folk; han förespeglar henne, att hon där kan korama att
föra ett gladt och inbringande lif med styrmän och kaptener. Allden
stund hon har planer på Osvald, afslår hon dock anbudet. Men när hon
får veta, att Osvald och hon äro halfsyskon, samt att han är sjuk, och
att hon kan vänta att blifva hans sjukvakterska i stället för hans hustru,
lemnar hon huset med den uppbyggliga anmärkning, att om Osvald brås
på sin far, brås hon sannolikt på sin mor. Emellertid har asylen brunnit
upp omedelbart efter det Manders där hållit en andaktsstund. Frun
har skänkt honom de till asylets underhåll anslagna medel att använda
till välgörande ändamål, och både snickaren och Regina hoppas att
få sin andel af bytet, den senare för sin egen person, den förre för
sitt kristliga sjömanshem. Osvald ser med ledsnad Regina aflägsna
sig, ty hon hade kunnat befria honom från hans »ångest». Då modern
frågar, hvad han därmed menar, förklarar han, att den sjukdom hvar
af han lider, är en uppmjukning af hjärnan, samt att läkaren sagt
honom, det nästa anfall vore obotligt, hvarför han skaffat sig tolf
kapslar morfinpulfvcr, hvilka han önskar, att någon måtte gifva honom
in, när anfallet kommit, ty han kunde icke uthärda att tänka sig, det
han skulle blifva såsom ett spädt, hjälplöst barn, hvilket behöfde matas
o. s. v.; då hällre döden. Regina hade nog gifvit honom giftet, ty
hon »var så präktigt lätthjärtad, och hon hade snart blifvit ledsen
af att passa en sådan som honom». Men då hon nu icke velat
stanna, aftviugar han modern löftet att vid behof gifva honom pulv
ren. Strax därpå får han det väntade anfallet, och medan modern
står tveksam, om hon skall förgifta sin son eller icke, faller täckelset.
Redan af denna framställning finner man, hvilken massa af ohygg
ligheter, som i detta stycke är sammanhopad, och det är därför icke
underligt, om det hos mången väcker en känsla af vämjelse. Denna
känsla är sannolikt beräknad af författaren, men såsom riktad mot
det samhälle, i hvilket dylika gräsligheter äro möjliga; nu vänder
den sig i stället mot författarens eget verk, och endast aktningen för
hans rika begåfning och tacksamheten för hvad han tidigare skänkt
oss freda honom från att själf bli föremål för denna känsla.
Hufvudpersonen är fru Alving. Det är i hennes mun uttrycket
»Gengangere» är lagdt; det är af henne man får veta betydelsen af
detta ord. Yi hafva ofvan kallat hennes lif ett »martyrskap»; det är
icke fullt korrekt. Af martyren har hon blott lidandet, icke sinne
laget. Hon fyller i rikt mått sin plikt, men hon gör det med bitter
het, icke af ett kärleksfullt sinne; hon känner sig däraf icke tillfreds
stäld och samvetslugn, utan förnedrad. Hon har börjat tänka på egen
hand. Hon säger till pastorn;
»Ja, da De tvang mig ind under det, som De kaldte pligt og
skyldighed; da’De lovpriste som ret og rigtigt, hvad hele mit sind
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
