- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1882 /
76

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GENGANGERE.
oprørte sig iinod, som imod noget vederstyggeligt. Da var det jeg
begyndte at se Deres lærdomme efter i sømmene. Jeg vilde bare
pille ved en eneste knude; men da jeg havde fåt den løst, så rakned
det op altsammen. Og så skønte jeg, at det var maskinsøm.»
Hon har studerat fritåukarnes skrifter, och så bar en omstörtning
af hennes religiösa begrepp egt rum. Därpå började de sedliga att
vackla; och nu befann hon sig på den punkt, att hon hyllade det fria
äktenskapet såsom ett mera sedligt, än det af lagen erkända, hon an
såg, att det var lag och ordning, som vållade alla olyckor här i verl
den, och hon betraktade alla de »bånd og hensyn», hvilka det ordnade
samfundslifvet ålägger oss såsom olidliga bojor, hvilka man borde af
kasta. Då presten förklarade, att han ansåg såsom »sitt lifs största
seger», att han kunnat visa henne tillbaka till hennes man, när hon
kom och sade: »här är jag, tag mig», så svarar hon, att det var hans
ömkligaste nederlag, en förbrytelse mot dem bägge. Hon trängtar
efter att befria sig från de hämmande banden och lefva ett lif i. san
ning och frihet. Hon vill praktiskt verkliggöra, hvad hon funnit vara
teoretiskt riktigt. Men hon kan icke. Och hvarför? Hvad är det,
som hindrar henne? Det är »gengångarne». Hvad menar hon med
dessa gengångare? Hon svarar:
»Jeg tror næsten, vi er gengangere allesammen, pastor Manders.
Det er ikke bare det, vi have arvet fra far og mor, som går igen i
os. Det er alleslags gamle afdøde meninger og alskens gammel af
død tro og sligt noget. Det er icke levende i os; men det sidder i
alligevel, og vi kan ikke bli’ det kvit. Bare jeg tar en avis og læser
i, er det ligesom jeg så gengangere smyge imellem linjerne. Der må
leve gengangere hele landet udover. Der må være så tykt af dem
som sand synes jeg. Og så er vi så gudsjammerlig lysrædde alle
sammen.»
Hvad som hos oss går igen, är sålunda icke blott fäderneärfda
fysiska och psykiska svagheter och lyten, utan det är det tanke- och
åskådningssätt, som förflutna tider lemnat nutiden i arf, det är me
ningar, åsigter, trossatser, hvilka den moderna, upplysta människan
icke kan göra sig kvitt, ehuru hon klart inser deras haltlöshet. Det
är dessa gengångare, som omärkligt, men tvingande inverka på hennes
handlingssätt. De ställa sig hindrande i vägen för hennes sträfvanden
att lefva ett sant och fritt lif; de göra henne feg. Också spar icke
fru Alving på de anklagelser för feghet, hvilka hon riktar mot sig
själf. Det var fegt af henne att för verldeu hafva öfverskylt sin mans
svagheter, fegt att hafva doldt dem för sin son; ja det är af feghet
hon skyggar för att befordra äktenskap emellan halfsyskonen Osvald
och Regina, ty fördomen att icke syskon få äkta hvarandra är en gen
gångare. »Vi härstamma ju, såsom det säges, allesamman från slik
förbindelse», yttrar hon hånande.
76

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:19:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1882/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free