Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F
. W. SCHOLANDERS SKRIFTER.
många ställen en parodisk framställning af så modern art, att ballad
tonen alldeles försvinner. Bäst är Scholander här alltid, när han
tecknar yttre föremål, hälst om dessa äro af artistisk beskaffenhet,
väfda brabantska tapeter,
cordovanska gyllne skinn,
eller en uppsättning af gamla dryckeskärl, »kåsar, humpar, krus och
holkar». För öfrigt ega nog dessa stycken många förtjänster; de äro
ganska målande, de ega rask handling, rimmen äro sällan matta, och
det hela är utfördt med en viss dugtighet. Men poemen beröra icke
vårt hjärta, de lemna känslan utan väckelser. Af det hemlighetsfulla,
det djupa, som ligger i hvarje äkta ballad, förekommer här så godt
som intet. Tvänne omständigheter synas oss innebära förklaringen.
Dels ställer sig hos Scholander den diktande fantasien alldeles för
mycket på den bildande fantasiens ståndpunkt, för att det kärnlyriska
element, som i balladen är förmäldt med episk skizz och dramatiska
motiv, skulle kunna komma till sin rätt; dels är samme man, som
inom de bildande konsterna är mästare, däremot, när han rör sig med
rimmen, ännu hemfallen åt dilettantism, och man märker nogsamt,
att skapelserna ej värmts och mognat inom ett känsligt skaldehjärta
samt icke till sitt utförande blifvit den poetiska fantasiens helgjutna
alster, utan för sin upprinnelse stå i skuld hos reflexion och yttre
konstfärdighet samt ofta lemna åt läsaren en prosa, som fått rimmad
form. Häraf blifver nu följden, att tvänne egenskaper saknas: den
ena är själfullheten, den andra är konstnärligheten. Dikterna värma
ej hjärtat, och de äro dessutom mellanåt belamrade med omöjliga
daktyler samt omöjliga rimsvar. Man har stundom antydt, att Scho
landers ballader ega mycken ursprunglighet och friskhet, om de ock
sakna »polityr», och att de således dock ega ett ohetingadt företräde
framför formglatta skapelser utan ingifvelse; att anmälaren för sin
del har en annan uppfattning, framgår af ofvanstående betraktelser.
Af de i bandet införda »smådikterna» är poemet till Carin vac
kert, om ock äfven här ett olyckligt rim (förnam hjärter dam)
verkar störande. Dikten »Förklaring» eger lyriskt värde, och »Misan
tropen» är ganska roande; däremot kunde poemen »Gif akt», »Yård
tecknet», »Vid stranden», »Missmod», samt det alt för reflekterade
stycket »Epikuréen» hafva uteleranats.
De titelvignetter, hvilka till dessa stycken utförts af Scholanders
egen hand, äro ypperliga.
Man kan vara tveksam att utsäga sina betänkligheter mot ofvan
stående dikter; ty det är icke Scholander själf, som utgifvit dem,
och just denna omständighet verkar återhållande. Men dels är den
aflidnes värde så stort, att detta ej i egentlig mån kan anses förrin
gadt, om några grundade anmärkningar skulle göras mot några af
hans poem ; dels är det onekligen af vigt att fasthålla krafvet på själ-
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
