Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMAS KRISTNA KATAKOMBER.
begär snart började att arbeta på deras förstöring, emedan man, såsom
vi nämt, i början trodde, att alla grafvar varit martyrers, och eme
dan man öfveralt sökte därifrån förvärfva sig reliker. Snikenhet och
oförstånd hafva vållat, att nästan alla de, till en del ytterst dyrbara
och oersättliga fynd, som under ett par århundraden gjordes, förstörts
eller åtminstone gått förlorade för vetenskapen.
Det är egentligen först vid midten af vårt århundrade, som kata
komberna blifvit föremål för en fullt vetenskaplig undersökning, på
samma gång som de i dem gjorda fynden tillvaratagits med anteck
nande af ort och omständigheter. Förtjänsten häraf och af de ly
sande resultat man vunnit tillkommer i främsta rummet Giovanni
Battista de Rossi. Vi böra dock ej förgäta, att de Rossi’s stor
artade arbete möjliggjorts genom Pius den niondes nit för saken och
hans klokhet att medgifva full forskningsfrihet åt en lekman, som
leddes endast af kärlek till sanningen och ej för kyrkans skuld ville
dölja denna. De Rossi lefver väl ännu och fortsätter sitt arbete, men
hans förnämsta verksamhet tillhör den tid, då påfven var oinskränkt
herskare öfver Rom och dess omgifningar.
Det stoltaste minnet från de Rossis undersökningar är fäst vid
upptäckten af påfvekryptan i San Callisto’s katakomber år 1854. Det
var föreningen af en sällsynt lärdom och en icke vanlig skarpsinnig
het, som ledde de Rossi till denna vigtiga upptäckt, hvarigenom man
vid studiet af det underjordiska Roms topografi fick en säker utgångs
punkt, som dittills saknats.
»Genom sammanställning, berättar Centervall, af de gamla för
fattarnes vitncsbörd hade de Rossi kommit till den bestämda slut
satsen, att påfven och martyren Cornelius’ graf måste befinna sig i
närheten af San Callistos katakomber. Samtidigt, år 1849, fann han
i en källare, tillhörande en vingård vid Via Appia, ett stort marmor
fragment, som innehöll den öfre delen af ett R och därefter inskrif
ten NELIYS MARTYR. Det låg nära till hands att antaga, att detta
fragment skulle tillhöra en grafsten öfver den martyren Cornelius,
hvilken enligt itinerarierna (de för pilgrimerna författade beskrifnin
garna öfver katakomberna) skulle ligga begrafven i San Callisto. Pius
den nionde köpte nu viugården, och gräfningar austäldes. Ar 1852
fann man andra hälften af grafstenen, hvilken sammanfogad visar
sig hafva inskriften: »Cornelius martyr, biskop». Påfvarne kallade
sig, såsom bekant, länge endast biskopar».
Utrymmet medgifver oss ej att redogöra för, huru de Rossi för
stod att bland mängden af gångar och grafvar leta sig fram till den
fordom så högt firade krypta, där flere af Roms äldsta biskopar blif
vit begrafna. Slutligen lyckades det honom att finna en plats, som
måste vara påfvekryptan, och om några tvifvelsmål ännu återstått om
riktigheten af detta antagande, skulle de snart häfvas. De Rossi,
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
