Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESAIAS TEGNÉR.
klaga, att vi för utrymmets skull ej kunna här aftrycka en sida ur l:a
aktens 4:de scen i detta stycke; läsaren må själf slå upp stället. De båda
männens djupsinniga undersökning om namn slutar med, att magister
Stygotius dräng förklarar för Jacob von Tyhoes, att han nu inser, att
won har den samme Bemærkning hos Jer, som iis udi Canike-Strædet.»
Därigenom att latinet var den romerska kyrkans modersmål, blef
det också under hela medeltiden den boksynta bildningens allmänna språk.
Det hjälpte ej, att vid reformationen många folk, bland dem vårt eget,
undandrogo sig denna kyrkas öfvervälde, latinet var redan så rotfäst i
sin ställning, att det än i dag öfver hela det bildade Europa, ja i Amerikas
engelska stater, dit katolicismen aldrig sträckt sin spira, är erkändt som
den lärda bildningens hufvudspråk.
Från medeltiden var det ganska vanligt, att presterna och de lärda
yrkenas män skrefvo sina namn i latinsk form: en Erik kallade sig Eri
cus, en Karl tecknade sig Carolus. Skulle fadersnamnet tillfogas, gjorde
man det, efter mönstret af Darius Hystaspis, genom en efterhängd genetiv:
Erik Karlsson blef Ericus Caroli. Under 1500-talet blef det ock sed,
att man till namnet fogade ett adjektiv, som angaf ens hembygd. Lau
rentius Petri Gothus, Ahrahamus Angermannus, Nicolaus Bothniensis
äro tre bekanta ärkebiskopsnamn från 1500-talet, bildade i denna form.
Göran Perssons fader, som var prest i Sala, kallade sig efter Salbärget
Petrus Salamontanus. Detta beteckningssätt stod, som man ser, i när
maste öfverensstämmelse med den förut omtalade presterliga namnformeln:
herr Joen i Svärdsjö.
Vid samma tid, som familjenamn inom andra samhällsklasser börja
framträda, omgestaltas dessa härkomstadjektiv med slutfall, som hafva en
mera namnlik form. Dä -ius är den regelbundna ändeisen för de ro
merska familjenamnen (Horatius, Cornelius, Tidlius o. s. v.), är det också
denna ändelse, som oftast nu får bilda svenska namn. Mycket användes
också den grekiska ändeisen -ander »man». Ericus Svenonis, hofpredi
kant hos Johan 111, född i Länna socken i Roslagen, kallar sig än Ros
lagius eller Rospiggius, än, med upptagande af en stafvelse från hvart
dera ortnamnet, Lenroensis. En annan något senare Roslagius heter i
en utnämning 1613 Roslagiander.
Just den bristande fastheten i dessa namn visar bäst, att de, oaktadt
sin namnlika form, icke ännu äro verkliga familjenamn. Detta röjer sig
äfven däri, att de till en början ej gå i arf. Och då ännu så sent som
1657 pastorn i Fornåsa tecknar sitt namn Andræas Emundi, pastor
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
