Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESAIAS TEGNÉR.
ofta nog öfversatte man äfven ortnamnet och fick så med olika la
tinska slutfall ett Montius, ett Montinus, ett Montelius, ett Montander,
eller med Rasmus hos Holbeeg ett Montanas. Ett ortnamn, som
innehöll ordet skog, gaf namn åt en Sylvanus, en Sylvander. Stamfadern
för slägten Celsius kallade sig så efter prestgårdcn Högen, där han var
född 1621. Efter Tlögsjö kallade sig en annan 1600-talets man för Al
tinus; namnen Collinus, Colliander kunna äfven stamma från ortnamn,
som innehålla en kulle.
Åtskilliga af dessa genom öfversättning uppkomna latinska namn
äro vidunderliga nog. Att Vingåker skulle betyda en »bevingad åker»
torde väl ingen på allvar föreställa sig; ordets äldre, genomskinligare form
är också Vikingaker. Emellertid antog på 1670-talet en Vingäkersbo
namnet Alatagrius. Icke stort lyckligare var det, då den förste Auri
villius, född vid Orbyhus, i detta ords begynnelseled, rätteligen ör »grus»,
i stället såg ordet öra, på latin auris, eller då Lancerus bildade detta
namn af Ullstorp, hvari första delen säkert är ulf, icke ull, det latinska lana.
På den tid, då typen för vära svensk-latinska namn faststäldes, var
det ej blott den kyrkliga traditionen, som skaffade latinet en framträdande
ställning. Renässansen hade kommit och med sin bundsförvandt eller
sitt barn humanismen gifvit ny flygt ät de klassiska studierna. Gre
kernas språk, som länge förgätet och stumt hvilat i bibliotekens göm
mor, kom åter till heders och fick visa, hvad det dugde till, äfven i fråga
om namnbildning. Humanismens främste män buro gärna grekiska namn.
Reucldin skref sig själf Capnio; att Melanchthon egentligen hette Schwar
zert (orätt öfversatt som Schivarz-erd’1), har efterveriden nästan glömt. Om
byzantinska rikets fall för islams vapen, hvarigenom skaror af grekiska lärde
drefvos öfver till västerlandet, med skäl anses hafva sin andel i den ny
vaknande smaken för klassisk lärdom, så kunna vi ock säga, att turkarne
haft inflytande pä vår svenska namnbildning, och att ekot af Bosphor
stadens ramlande murar ännu genljuder i sådana namn som Thomander,
Molander. Så äro i historiens kedja länkarne ofta underligt hopfogade.
Under renässansens blomstringstid voro dessa greciseringar af namnen
efter våra nuvarande begrepp ofta alt för klassiska. Det var den tid, då
en Eskil identifierade sig med Æschylus, då en Gissel skref sig Age
silaus, en Karl Charilaos, då en skånsk prest Ole Andersen gaf sitt
namn den klingande formen Aldus Andreiades, och då en gotländsk
prest, som väl egentligen hette Claus Trulsson, lika homeriskt kallade
sig Claudius TrogiUides.
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
