Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SVENSKA FAMILJENAMN.
nanterna i Karl, förklaras det ock, hvarför vi åt detta namn gifva den
latinska formen Garolus.
Några latinska namn hos oss sluta på -ovius ; så redan under 1500-
talct Buschovius, namnet på den bekante tappre Dal-presten från Busk
åker. Afven detta -ov- hafva vi hufvudsakligen fått frän tyska namn som
Carpzovius, Gregorovius, men tyskarne hafva förut själfve hemtat det från
slaverna. Det är nämligen de många ursprungligen vendiska ortnamnen
på -ow i nordöstra Tyskland som gå igen i detta -ovius. De hos oss
brukade familjenamnen v. Beskoiv, Biiloio, Graboiv äro egentligen ort
namn i trakter af Tyskland, där fordom vender haft sitt hem. I några
namn kommer emellertid -ovius från ortnamn på -löf. Herslovius, Wins
lovius äro på vanligt sätt bildade latinska adjektiv af Herslöf, Winslöf.
Det -æ-, som foregår -us i Fåhræus (af Bårö), Tsæus (af Isre), Ny
blæus (af Nyble) m. fh, har visserligen intet att förtälja hvarken om tyska
eller slaviska inflytelser, men vitnar däremot om att redan forntidens
romare, hvilka med samma ändelse sade Annæus, i sin namnbildning
varit beroende af grekerna, alldeles som vi af tyskarne, och tyskarne af
slaverna. Detta -æ- är nämligen det grekiska - ai- i Timaios, Nikaios.
Tiderna växlade. Hänförelsen för den klassiska fornverldcn sjönk
tillbaka, och äfven namnbildningen fick röna inflytelsen häraf. Det kom
en period, dä savant en -US hos fransmännen blef liktydigt med »pedant»,
och då öfver hela Europa hvarje man af verld gärna ville, att om honom
skulle gälla äfven den senare af Voltaiees två versrader:
Yous n’étes point savant en us;
D’un frangais vous avez la grace.
I Sverige vann man den »franska gracen» i fråga om namn ofta lätt
nog: man strök det misshagliga -us eller -ius, återstoden af ordet hade
då med någon ortografisk jämkning ofta en tämligen fransk uppsyn.
Stobæus (af Stuby) blef till Stobée, Sorbonius (af Sörby) till Sorbon, Da
linus (af Dalstorp) till Dalin, Acrelius (af Öster-åker) till Äerel eller
Akrell, Tefserus till Tersér eller Terschhre.
Samma bortskärande af det latinska ordslutet förde från Syloanus
och Montanas till Sylvan och Montan, från Rönnovius (af Ronneby) till
Rönnoio, från Hernodius (af Hernösand) till Uernodh, från Phragme
nius till Phragmén, frän Tilaceus till Tilas, från Franzenius till Franzén.
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
