- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1882 /
124

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ESAIAS TEGNÉR.
faderns namn. Sista leden däremot väljes inom ett af bruket ganska
noga begränsadt ordförråd, för hvilket vi gå att redogöra.
Är det till grund liggande ortnamnet själft sammansatt, måste en af
dess delar falla, ty, som vi sett, intet namn får vara treledigt. Af Bred
vik kan man bilda Brednian och Vikman, men ej, såsom väl rimligast
varit, Bredvikman. Liksom vid de härledda familjenamnen är det gc
menligen första leden, som upptages ur ortbeteckningen.
Det är inom de sammansatta namnens klass, som de förut omtalade
adliga inflytelserna äro sä märkbara. Vi kunna därför ock behandla de
hit hörande borgerliga namnen under samma två grupper som förut de
adliga. Först hafva vi altså att tala om hvad man kunde kalla de heraldi
ska namnen, därnäst om dem vi kunna beteckna som territoriella.
Rosengren, Rosenqvist, Lindelöf äro, såsom vi minnas, ursprungligen
heraldiska, d. v. s. ur sköldemärket upprunna namn. Först burna af
riddersmän, höra emellertid de anförda tre namnen nu, så att säga, till
familjenamnens allmänning. De bäras af en mängd ej sinsemellan be
slägtade borgerliga familjer i vårt land.
Men det är ingalunda alla vapenbokens namn, som på detta sätt af
sagt sig adelskapet. Det är blott en enda grupp. Kortast och bestämdast
kunna vi definiera den genom uttrycket: de vegetabiliska namnen.
Med en förvånande konsekvens, och man kan gärna tillägga: med
en prisvärd hofsamhet och smak, hafva de borgerliga namnen undvikit
att ur de adliga upptaga alla de mera ståtliga element, som påminna
om krig. Skölden, hjälmen, svärdet, hvilka afsluta så många adelsnamn,
hafva aldrig inkommit i borgerliga namn. Afven det till rofdjuren sig
hänförande animaliska elementet undvikes sorgfälligt vi erinra om, att
det här endast är fråga om de sammansatta namnens slutled. Ett ofrälse
namn som Fogelklou är så ovanligt att vi, innan vi antaga det som
ofrälse, gärna vilja se efter i adelsmatrikeln.
Däremot äro alla de element, som ur trädens och blommornas frid
samma verld lånats till den adliga naranbildningen, upptagna också i den
ofrälse. Endast -stubbe har genom sin tvästafvighct utestängt sig själft;
detsamma gäller om den till ett annat fredligt område hörande, i adels
namn sä vanliga stjernan. Äfven -stam är sällsynt i borgerliga namn,
men också inkom denna ändelse i riddarhuset, så vidt jag kan finna, först
sä sent som 1720, genom Ehrenstam.
Af hithörande namnslut äro -gren och -qvist de vanligaste. Att de
ytterst stamma från de adliga sköldemärkena är otvifvclaktigt, om ock en
118

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:19:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1882/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free