Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SVENSKA FAMILJENAMN.
vigt. 1 Yxkull (hvaraf Yxkullsund i Småland) se ordets båda delar
mycket svenska ut, och man är frestad att tyda -kull såsom kulle. Doek
tillhör detta namn liksom Patkull, Paikull, Koskull ursprungligen Estland.
Det innehåller ett estniskt -kull »by», motsvarande finnarnes -kylä t. ex.
i Jyväskylä.
Ändeisen -horn är den lågtyska formen för brunn. Hithörande
namn motsvara altså vårt adliga Liljehrunn (från 1600-talet) och det en
gelska Oshorne; jämföras kunna ock namnen Cromivell, Lafontaine. Detta
-horn finnes ej blott i rent tyska namn som Ahlborn, utan ock, fast sällan,
i svenska. Hedborn kallade sig så efter Heda socken i Östergötland.
Egendomligt svensk är den afgjorda motviljan mot ett oförändradt
upptagande af födelseortens namn. Den som är född i Lindmark kallar
sig Lindberg, den som är född i Lindberg kallar sig Lindmark. Karakte
ristiskt både för svensk och dansk namnbildning är, att sonen af en dansk
prest Engelholm, född i Engelholm, efter Skånes försvenskning ändrade
sitt namn till Engelström.
Om ock det svenska tillvägagåendet förefaller konstladt, måste man
medgifva, att det har sina praktiska fördelar. Hvad skulle väl följden
blifvit, om alla köpenhamnare kallat sig Kjöbenhavn, såsom i slutet af
1500-talet Jakob Madsen, känd af literaturhistorici, verkligen gjorde?
Redan från formens synpunkt vore upptagandet af vissa ortnamn för oss
omöjligt. Ett familjenamn som det danska Fridericia förefaller en svensk
mycket naturstridigt.
Då i enskilda undantagsfall ett svenskt ortnamn synes direkt vara
upptaget som familjenamn, har vägen ofta gått genom latinet. Slägten
Starbäck härstammar från gården Starbäck, men ättefadern hette också
Starbeckius.
Sträfvandet efter olikhet med ortnamnet går ej så långt, att ej den
som är född i Hjortsberga kan kalla sig Hjortsberg, den som stammar
från Billeberga nämna sig Billberg. Dylika fall äro tvärtom tämligen van
liga; från dem härröra mest de få genitiva -s-, som finnas i personnamn.
Ehuru den med lokala ändelser bildade namnklassen röjer en skönj
bar benägenhet att utvidga sig genom att upptaga förut obegagnade än
delser, äro dessa utvidgningsförsök ännu på mänga håll begränsade. Ett
af de vanligaste ortnamnsluten är -rud, -ryd, men ännu finnes mig ve
terligen intet svenskt personnamn med denna ändelse, såsom i Norge
t. ex. Skrefsrud. Lika svårt torde det vara att i slutet af personnamn
anträffa de i ortnamn sä vanliga ändelserna -hög, -ås, -lid, -klef, -hed,
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
