- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1882 /
144

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ESAIAS TEGNÉR.
Den framstälda frågan vinner enligt min tanke sitt bästa svar genom
en lista pä omkring 200 värendska »slägtnamn» under tiden 1600—1632,
som HyltÉn-Cayallius anför i sitt bekanta vigtiga etnografiska arbete.
Ehuru många af dessa »slägtnamn» belt visst rättare äro att anse som
individuella tillnamn, och ehuru den hembygdkäre författarens försök
att med dessa allmogenamn stödja sin teori om Yirda-stammens egenskap
att vara en invandrad adelskast säkerligen är förhastadt, hindrar detta ej,
att den ifrågavarande samlingen är ett af de intressantaste aktstyckena i
vår namnbildnings historia.
För mig är det, då jag genomläser denna lista, som såge jag däri
afteckna sig de obestämda konturerna af en på djupet hos vårt folk från
medeltiden fortgående namnbildning af eget slag, en namnbildning som
inneslutit frön till en utveckling af våra svenska slägtnamn i helt annan
riktning än den, som nu kommit att bli rådande. Främmande krafter hafva
undertryckt denna rörelse, hvilken därigenom aldrig fullt kommit till
klarhet med sig själf. På en punkt har dock denna de djupa ledernas
förbisedda namnbildning brutit fram i historiens ljus: det är just i sol
datnamnen. ,
Om man jämför den värendska listan från början af 1600-talet med
de västmanländska soldatrullorna från slutet af samma århundrade, skall
man finna en öfverensstämmelse, som med hänsyn till afståndet i tid och
rum verkligen är öfverraskande. icke mindre än 50 af Värendsnaranen,
däribland många ganska karakteristiska, återkomma som soldatnamn i de
mig tillgängliga utdragen ur rullorna. Så t. ex. Katt, Kyckling, Hjerpe,
Geting, Blomme, Buske, Kämpe, Knape, Rase, Värre, Staf, Ram, Brand,
Sommar, Winter, Buller, Ruth. Och hvad som kanske synes mindre
slående, men i grunden är vigtigare: de värendska namnen fördela sig,
såsom redan sammanställningen hos Htltén-Cavallius visar, just på samma
tre hufvudgrupper, djur-(mindre ofta växt-)namn, egenskapsord och beteck
ningen af redskap, särskildt vapen, till hvilka vi kunnat hänföra sol
datnamnen.
Vi se häraf, att djurnamnen kunna anses vara det mest folkliga ele
mentet i våra nu brukliga slägtnamn. Jag beklagar att ej här kunna
utföra andra med detta ämne sammanhängande frågor.
Bland de i det föregående som exempel citerade soldatnaranen torde
läsaren hafva igenkänt ett och annat, som nu öfvergifvit den militära
banan och blifvit ärftligt familjenamn. Ett ord som Ruus skulle aldrig
kunnat direkt upptagas som familjebeteckning, men förklaras tillräckligt,
138

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:19:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1882/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free