Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES HISTORIA FRAN ÄLDSTA TID TILL VARA DAGAR.
En viss brist på noggranhet förråder sig särskildt i de finansiella frå
gorna. Det kan nu vara ett blott skriffel, att (s. 51) Elfsborgs lösen sattes
till en million dal. s. i stället för riksdaler. Men en sådan förblandning
bör ej gärna få ske. Och författaren begår en ännu värre dylik, då
han (s. 150) låter de preussiska tullarne år 1629 uppgå till öfver IV2
million riksdaler eller, som författaren tillägger, ungefär lika mycket
som hela den utomordentliga beskattningen i Sverige och Finland.
Vi känna ej författarens källa för förra uppgiften. Vi hafva endast
sett en uppgift härom hos Cronholm (11, 480), som har en siffra af
1.450.000 daler (icke riksdaler). Och hvad värre är, alla skäl tala för
att här räknas kopparmynt, h vadan (efter en kurs af 14 mark på riks
dalern) summan i riksdaler gör blott 414,000, hvilket bestyrkes däraf,
att samma tullar för 1630 och 1631 gåfvo 393,000 och 544,000 riks
daler (Krigshistor. Arkiv 111, 223, 229). Och hvad den utomordentliga
beskattningen för samma tid angår, så sakna vi alla uppgifter för 1629,
men vi hafva sammanräknat alla de skatter för 1630, som kunna hit
räknas (se samma Arkiv) och ändock ej kunnat hinna högre än till
636.000 riksdaler. Hvad Elfsborgs lösen angår, så hafva vi två
andra oegentligheter att påpeka. Författaren säger, att dess förläng
ning beviljades af riksdagen; det är sant hvad den femte terminen
angår, men den sjätte utskref konungen efter blott hörande af rådet.
Ej häller kan man belysa tyngden af Elfsborgs lösen med de »tidens
varuvärden», som förf. s. 95 anför, ty dessa siffror angifva de värden,
efter hvilka bonden fick in natura erlägga denna lösen, som egentligen
skulle i silfver utgå. Och hvad man då borde genast misstänka, eller
att bonden fick ett lägre pris än det vanliga åsatt sina produkter,
det bekräftas af en blick på varuvärdena, sådana de i öfriga hand
lingar framträda.
Landtågsgärden beviljades ej första gången 1616 på landtdagen i
Helsingfors; den omtalas under detta namn redan 1612 och 1614.
Det kunde kanske ej skadat att nämna, att orsaken till att den efter
1624 ej är föremål för någon bevillning är den, att gärden helt enkelt
uppfördes i de nya jordeböcker, som då upplades, såsom en stående
ränta. Om utskrifningen har förf. (s. 108) tvänne uppgifter, som
äro mindre riktiga. Där uppgifves, att »för 1629 voro 2 utskrifniugar
beviljade» och att »äfven 1631 höllos på sätt och vis ej mindre än 2
utskrifningar». Förhållandet är, att 1629 års riksdag gaf utskrifning
för 2 år (1630 och 1631), och 1630 höllos på visst sätt 2 utskrifningar,
i det först om våren den första af nyss omtalade utskrifningar egde rum
och sedan om sommaren en utskrifningshjälp utgick som anticipation
för 1631 års utskrifning, trots hvilket förhållande en verklig utskrif
ning äfven 1631 utgick efter bevillning af årets utskottsmöte.
Mot påståendet (s. 103, 104) att under Gustaf Adolfs regering segrar
bruket, att riksdag gaf penuingbevillning och landtskapsrnöte gärd, ett
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
