Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES HISTORIA FRAN ÄLDSTA TID TILL VARA DAGAR.
ej skyldiga att lemna någon lista på »corrigenda». Och det vilja vi
än en gång hafva uttaladt, att hvad författaren gifvit oss är, trots åt
skilliga fel, till hvilka orsaken väl hufvudsakligen är att söka i en
honom påtvungen brådska, dock bättre än hvad kanske de fleste skulle
under dylika förhållanden kunnat åstadkomma.
Tecknaren af de tre Karlarnes tidehvarf har för de bägge förstas
regeringar varit nog lycklig att vandra öfver ett fält, som redan blifvit
genom F. F. Carlsons välbekanta verk upparbetadt. Det går dock oftast
en omisskännelig fläkt af själfständighet genom hans teckning, vitnande
om egna studier och ny af händelserna. Hans teckning är
klar, lefvande och varm. Ar det sant, att hans Karl Xär skrifven
inom ramen af förut pagineradt sidotal, så är den ett litet konststycke;
endast den som försökt att skrifva efter lineal vet, huru svårt det är
att komma till rätta med proportionerna.
Förf. fäller dock här (s. 372) ett uttryck, mot hvilket vi måste
inlägga vår gensaga. Han säger nämligen, då han vill karakterisera
Karl X:s eröfringspolitik, att »valet af en statskonst, en fredens eller,
tidehvarfvets anda, en eröfringens, hörde knappast Karl Gustaf till;
det valet hade redan skett, då Gustaf Adolf förde oss in på en eröf
ringspolitik, hvars mål var att åt vårt land förvärfva länderna kring
Östersjön». Omdömet är altför kategoriskt, och jämförelsen med Gustaf
Adolf ej fullt rättvis. Den senare kunde ju ej börja sin regering
med att välja mellan freden eller kriget, ty han ärfde ju trenne krig;
och huru Sverige skulle kunnat undgå att inblandas i trettioåriga
kriget, det är mer än vi tilltro någon att afgöra. Ingen har bättre
bedömt det än Gustaf Adolf, när han redan om våren 1628 skref till
Oxenstjerna, att krigen i Europa äro nu vordna till ett. A andra
sidan ärfde ju Karl X ett rike, som åtnjöt fred på alla sidor; låt vara
att det var en väpnad fred, så var det dock en fred. Och om man
mod förf. vill tala om en »händelsernas obevekliga logik», ehuru vi
däri vädra något af frasen, så vilja vi bestämdt påstå, att Gustaf Adolf
varit däraf lika starkt beroende, som någonsin Karl X var det. Den
senare hade åtminstone valet för sig att som sonen söka rfkta sin
kraft inåt, utan att vi därför påstå, att ögonblicket varit kommet att
genomföra verket så, som sonen kunde det efter danska kriget.
Skildringen af Karl Xl:s tid är berömvärd. Förf. lefver med i
hvad han skildrat, vare sig det gäller att teckna förmyndarregeringens
bristande pliktkänsla och oförmåga att fatta ansvarets storhet eller
danska kriget med dess skuggor och dagrar eller elfte Karl, sådan
han växer fram midt uti ruinerna af en sammanfallande tid och sedan
med järnhård kraft och under rastlöst arbete nedbryter det gamla,
för att uppbygga en ny konungamakt och ett nytt rike. I ett och
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
