- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1882 /
194

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Claes Annerstedt.
SVERIGES HISTORIA FRAN ÄLDSTA TID TILL VARA DAGAR.
egen del därstädes sett oss mätta på mynt och medaljer, men så mycket
synes oss klart, att afbildningarna böra föreställa, hvad de angifvas
vara, och höra till den tid, hvarom fråga är. Detta är väl, hoppas vi,
i allmänhet fallet, men några fel hafva vi uppdagat. Så föreställer
taflan s. 106 icke Magdeburgs stormning, såsom där läses, utan, hvilket
för den, som läst något om Magdeburgs belägring, lätt synes, något
tidigare skede, troligen stormningen af skansarne på Elbes öar. N.
204 är icke minnesvården öfver Johan Skytte, utan öfver dennes
dotter Vendela och hennes man Johan Kyle.. Och det vill fälla oss
bra svårt att tro medaljen n. 170, 171 vara slagen öfver stilleståndet i
Sturasdorf 1635, då inskriften tyckes tydligen säga, att den är slagen i
anledning af att Yladislav 1634 befriade Smolensk; att medaljens från
sida innehåller, att turkar och svenskar erbjuda fred, utgör ej härför
något hinder. På oriktig plats anse vi, att n. 7 eller »Kalmar efter
teckning från slutet af 1600-talet» har kommit, ty den är insatt på
Kalmarkriget 1611—13, men visar läsaren det nya Kalmar, som anla
des först efter 1647 på Kvarnholmen, under det att den Kalmar stad,
om hvilken kämpades i Kristian IV:s tid, låg på fastlandet. Mot ett
stort antal af illustrationerna kan den befogade anmärkning göras, att
källan ej finnes angifven, något som förläggaren lärer i början hafva
utlofvat. Att det för öfrigt är han och ej författarne, som bär an
svaret för val och benämning af taflorua, taga vi för en gifven sak.
Fremstillingens Kunst i Retning af det almænlæselige. Af MARTIN HAM
MERICH. I. Talekunsten og dens Lærere. 11. Den oplysende Fremstillings Kunst.
København. Gyldendalske Boghandels Forlag. 1881.
Boktitlar lofva, som man vet, ofta mer än de hålla; här är för
hållandet omvändt, och en uppmärksam läsare finner långt mer, än
han haft anledning att vänta. Ett kort förord underrättar oss, att
detta sista arbete af den högt förtjänte författaren vid haus död för
lideri höst förefans till största delen färdigt för tryck, men till en
mindre del i koncept, dock så fullständigt, att det endast med ett
par obetydliga ändringar i anordningen kunnat tryckas, såsom det var.
Det hade varit hans afsigt att efter en sista genomgående revision
själf få utgifva det, innan han fylt sjuttio år; döden kom honom
dock i förväg, och den allmänhet han så länge vägledt i sökandet
efter sanning och skönhet, icke blott genom kärnfull undervisning
utan därtill genom den ädlaste personliga föresyn, fick mottaga dessa
få, men tankedigra blad såsom en afskedshelsning och ett testamente.
Det är nämligen icke någon simpel handledning i framställnings
konsten eller metodik för litterärt författarskap, vi hafva framför oss,
188

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:19:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1882/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free