Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREMSTILLINGENS KUNST.
utan fastmer en mogen frukt af ett långt, sällsynt väl användt lif så
som tänkare, skriftställare och praktisk uppfostringslcdare. Han har
här liksom till en enhet sammanknutit trådarne af de mångfaldiga
undersökningar han outtröttligt fullföljt öfver de vägar till humanitet
i ordets vackraste och omfattningsrikaste bemärkelse, hvilka han ville
se uppröjda för så många som möjligt, icke ensamt för ett fåtal af
undantagsvis gynnade. Han ville en vetandets och odlingens »folk
lighet», icke i ordets hvad han kallar tyska betydelse, såsom något
afkokt och utplattadt för menige mans särskilda tillegningsförmåga
och behof, utan som en gemensam egendom för hela folket, fullgod
och njutbar för de bildade, men icke otillgänglig för lägre utveck
lingsgrader. Intet af det bästa i tankens, känslans och formens skön
het är godt för de privilegierade, men för godt för alla.
Med sitt särskilda mål säkert fattadt i sigte, kastar han tillfälligt
blicken öfver större synfält och belyser sitt ämne genom sparsamma,
men väl valda exempel. Såsom sin utgångspunkt samlar han det
förnämsta af den klassiska forntidens erfarenheter och föreskrifter rö
rande framställningskonsten, nr Platos dialoger, Aristoteles’ rhetorik,
från hvilken senare han hemtat sitt måtto: »det gör åtskilligt till sa
ken, huruvida något säges på ett vis eller på ett annat» —, ur Ciceros
och Quintilianus’ särskilda fackskrifter, samt ur fjärde boken af Augu
stinus’ De doctrina christiana, en bok hvilken han med rätta lifligt
anbefaller till sorgfälligt studium af blifvande andliga talare. Martin
Hammericli var, såsom vi veta, en varm vän af klassisk odling-, och
hela hans lifs gärning har visat, huru vida den gamla verldens vishet
duger att omsättas i nutida »Borgerdyd»; men han var huru väl
han än studerat det ingen ensidig dyrkare af det grekisk-romerska
bildningsväsendet: han var ganska förtrogen med den fornnordiska
literaturen, och huru fin hans blick var för en odling, vida äldre än
dessa, den fornindiska, hade han redan i unga år på ett lysande sätt
ådagalagt genom sin förträffliga öfversättniug af Sakuntala. Vi behöfva
knapt säga, att hans tolkning af de anförda utdragen är mönstergill.
De båda sista årtusendena hafva, hvad framställningskonstens
teori beträffar, ehuru målet för mänsklig odling och samhällslif ge
nom kristendomen stäldes oändligt högre, uteslutande gått i antikens
spår, och detta med all rätt, ty, säger Hammerich, »hvad vi kalla
medeltiden är en brytning mellan det halft utlefvade gamla och det
ännu oformade nya, och den tid vi själfva lefva i är snarare ett nytt
skifte af medeltiden med barbari, renaissauce och nya ansatser
än en mogenhets- och afslutuingstid. Nästan i alt hvad som hör till
t> o
helgjuten och lefvande form, till konst, hvarest krafvet på mogenhet
är strängast, måste vi ännu se upp till den klassiska forntiden.»
Bland de nyare folken äro fransmännen nära nog de enda, som
drifva vältalighet såsom en skoldisciplin; också har deras literatur,
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
