Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREMSTILLINGENS KUNST.
från det största till det minsta, en afgjordt oratorisk prägel. 1 Eng
land läres vältaligheten praktiskt; väl gruudlägges smaken för fram
ställningens korrekthet och adel i ungdomen, genom en nästan till
ensidighet drifven läsning af de klassiska skriftställarne, men denna
bekantskap stannar ej vid glosan eller formen, och så grundligt stu
derar man där redan på skolans bänkar sin Livius, Tacitus och Thu
cydides, att till föremål för de omtyckta öfningarna i debatten, hvari
en gentleman lika litet får sakna skicklighet som i annan sport, ofta
nog väljas antika statsfrågor, och halfvuxne ynglingar på lek af
handla ämnen, som varit eller kunnat vara på allvar behandlade af
den romerska senaten. Det offentliga lifvet med dess många former
af mångsidig öfverläggning, och dess högsta yttring i det brittiska
parlamentet, fullbordar den senatoriska prägel, som är ett utmärkande
drag för den väluppfostrade britten, hvilken värderar en vacker form
endast i förening med ett solidt innehåll och brukar uttrycken fine
talk, fine writing i en afgjordt ringaktande mening. I de franska
skolornas högre klasser läres rhetoriken såsom en särskild vetenskap,
och den nation, som minst af alla hyllar auktoriteten i sitt statslif, är
mer än alla andra underkastad dess makt i valet och följden af smak
mönster; och förebilderna, hvilket är att märka, heratas uteslutande
från förflutna tider, aldrig ur den nyare literaturen, icke ens från
dess mest glänsande författare. Fransmännen äro, såsom Hammerich
anmärker, mera revolutionära än alla andra folk i sin politik, men
mer konservativa än alla andra i sitt skolväsen. I det senare føllet
vore det kanske icke så dumt att följa exemplet.
Framställningens konst, sedd i stort, såsom denna författare såg
den, gäller icke endast de skrifvandc eller talande utan i en icke
ringa grad äfven de läsande eller hörande. Att mottaga det frara
stälda så, att det blir fruktbärande, är också en konst, som behöfver
läras. Sinnrikt erinrar Hammerich, att det fornindiska uttrycket för
läsa är kausativforrnen af verbet upprepa eller omsäga. Läsarens
konst är att låta skriftställaren, lefde han än för årtusenden tillbaka,
säga om det sagda just så, som om han talade enkom för honom
själf. Redan för att läsa väl fordras, att själf upplefva och iakttaga
något af hvad man läser; för att skrifva väl fordras det i ännu högre
grad. Det är icke blott genom att köpa böcker, som allmänheten
står i växelverkan med deras författare; sympatien, medkänslan al’
det sagdas sanning liksom i vidrigt fall den säkert förnimbara, om
ock icke i ord uttalade protesten mot det falska, fula och oädla
är det första vilkoret, för att literaturen skall blifva det sanna ut
trycket för folkets medvetande och det starka cementet, som förbinder
individerna till ett andligt helt, icke blott de samtidigt lefvande utan
dessa på en gång med sina föregångare och med de slägten, som
ännu äro ofödda.
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
