Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREMSTILLINGENS KUNST.
tankegods, som den inhemska marknaden ej är i stånd att tillgodose.
Men denna nödfallsutväg är icke utan olägenheter och äfven vådor:
det bästa kan ej tillegnas så som af dem, för hvilka det närmast fram
bragtes, och ett äfven under de bästa former menligt främlingsinfly
tande gör sig lätt gällande, där icke tillflödet af inhemska idéer ger
tillräcklig motståndskraft. Se på teatern: i stora länder fylles skåde
banan af höga fosterländska minnen, som skapa en hälsosam hän
förelse, eller framdragas nationella svagheter och förirringar till all
mänhetens nästan lika hälsosamma förlustelse, medan vi dagligen
matas, vi ville nästan säga, med affallet från de parisiska boule
vardteatrarne, under det att de malätna helgdagspaltorna, Gustaf Vasa,
Engelbrekt, Ebba Brahe, kanske en gång om året framdragas ur
skräpkaramaren för att nödtorfteligen vädras.
En närmare sammanslutning mellan små beslägtade folk, såsom
de skandinaviska, kan dock uträtta åtskilligt, och Hammerich har
sedan en mansålder varmt ifrat därför, hvarigenom icke så litet
blifvit vunnet; det var, om vi icke misstaga oss, hufvudsakligen ge
nom hans initiativ, som undervisningen i modersmålet vid de rc
spektiva ländernas läroverk blifvit utsträckt till en förberedande väg
ledning i grannfolkens språk och literatur. Utan tvifvel var han
något sanguinisk i sin förutsättning, att »en snes timer» därtill skulle
vara nog, men det är dock bättre än intet, och vi tro knappast, att
så närliggande tungomål utan betydande olägenheter skulle kunna
göras till regelmessiga undervisningsämnen för andra än dem, som
särskildt befatta sig med språkforskning. Icke häller tro vi på möj
ligheten eller nyttan af en fortgående amalgamation. Väl har man
sett enstaka ord ur det ena språket vinna burskap i det andra, såsom
då våra danska grannar, med utskjutande af de tyska orden geburts
dag, fetter, indgetogen m. fl., antagit de motsvarande svenska, och
omvändt, men i allmänhet tillegnar man sig under brådskan och
tankelättjan snarare andras odygder än deras dygder, och för att med
framgång göra oss gällande i den stora kulturverlden gifves i vår
tanke blott en väg, nämligen den, att genom sträng själfpröfning,
allvar och ihärdighet lyfta vår egen literatur till en så hög standard,
att den icke mer låter sig förbises. Vi tro också, att icke så litet i
denna riktning redan blifvit vunnet; om Linné nu lefde och skrefvc
sitt Systema Naturæ på svenska, skulle han säkert icke därför bchöfva
befara att förblifva oläst.
Särdeles tänkvärda äro Haramerichs yttranden om språkförnyelse
och språkrensning. Rika källor till den förra flöda i fornspråket och
folkdialekterna, blott de, .såsom ej alltid sker, brukas med sträng ur
skilning och fint luttrad smak; att däremot försöka upphöja ett land
skapsmål till allmänt folkspråk är efter vårt förmenande en ohjälplig
anakronism, och välbefogadt yttrar han om det norska »målstrævet»,
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
