Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN SVENSKA FOLKVISAN.
att svenska folket inom sig själft egde en rik skatt af poesi, och att det
ej behöfde i utlandet söka några mönster för sin diktning. Det gälde
för honom att framlägga en poesi, som i eminent mening kunde sägas
vara folkets egen skapelse, och som frisk och lefvande ännu dallrade på
dettas läppar. Häraf förklaras lätt, hvarför han framför alt bemödade sig
om att finna folkvisor, hvilka ännu på hans tid sjöngos, och, med ett par
sällsynta undantg, alldeles förbisåg de rika samlingar, som femton- och
sextonhundratalets visböcker innehöllo. Denna brist hos Afzelius ersattes
af Arwidsson, äfven han en anhängare af den om vår folkpoesi så för
tjänta nyromantiska skolan, och dennes »Svenska fornsånger» stå otvifvel
aktigen både i intresse och noggrannhet framför Afzelii samling.
Som utgifvare af folkvisor förtjäna vidare att nämnas R. Dybeck,
Hyltén-Cavallius, Stephens, Djurklou, Hofberg m. fl,, och dessutom ha
de olika fornminnesföreningarna ej häller lemnat denna vigtiga’ sida af
folkets lif obeaktad.
Det mest betydande steg framåt i hvad som rör den svenska folk
visan har dock tagits af en dansk man, Sven Grundtvig, hvars väldiga
ännu under utgifning varande arbete »Danmarks gamle Folkeviser» äfven
behandlar en stor mängd af våra svenska visor, och behandlar dem pä
ett sådant sätt, att en bland de vigtigare perioderna af vår vitterhets
historia härigenom fått en ny och oväntad belysning. Hela vår äldre
literatur, som förut varit mer eller mindre insvept i dunkel, har under
hans mästarehand börjat antaga tydliga konturer, och man märker, att
äfven under denna tid ett kraftigt, ehuru förut obemärkt, literärt lif rörde
sig hos det svenska folket, ett lif, hvars pulsslag vi ännu förnimma i
folkvisan. Men Grundtvigs förtjänster äro härmed ej uttömda. Ej nog
med den kritiska förmåga han lägger i dagen i detta arbete, hvilket
alltid skall stå såsom det stoltaste minnesmärket af dansk literaturhistoria,
har hans vetenskapliga behandling af folkvisan äfven framkallat en ej
obetydlig mängd efterföljare. Isländske och färöiske fornkväden af den
största betydelse för nordisk literaturhistoria hafva dels genom honom
själf, dels på hans initiativ blifvit utgifna; likaså jylländska och norska
folkvisor, de senare af Bugge (»Gamle Norske Folkeviser» 1858. Äldre
äro Landstads »Norske Folkeviser» 1853). Bugge har dessutom blifvit den
mest nitiske medarbetaren i Grundtvigs ofvannämda arbete.
Vi tro oss ej säga för mycket, då vi räkna den senaste utgifvaren af
Afzelii Folkvisor, hr R. Bergström, till antalet af dessa Grundtvigs efter
följare, och att vi i hans arbete igenkänna samma vetenskapliga kritik och
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
