Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordisk tidskrift. 1882. 18
MYTOLOGI OCH KLASSISK FORNKUNSKAP.
i fornkunskap. Namnet är, såsom i allmänhet torde vara kändt, mång
tydigt; det har till och med användts om filologien i dess helhet. Se
vi på författarnes definition däraf, så hefinnes den något olika i ver
kets båda delar, dock mera till affattningen än till grundåskådningen,
ty denna är i det hela enahanda. Indelningen af »antiqviteterna» är
dock ej den samma i de olika delarne; de grekiska delas i stats-,
religions- och privat-antiqviteter (hvarvid krigsväsendet behandlas under
den första afdelningen), de romerska i »läran om sederna», privatanti
qviteter, och »om institutionerna», familje- och stats-antiqviteter.
Planen för arbetet är, enligt hvad författarne själfva yttra, föl
jande: »Handboken afser att i en för hvarje bildad person fattlig form
och i systematisk uppställning skildra de klassiska folkens lif, sådant
det framträdde i deras samhällsskick, gudstjenst, rättsväsen, krigföring
och enskilda förhållanden, med ständig hänsyn till de ledande tankar,
som i allt detta funnit sitt uttryck. Genom den systematiska upp
ställningen, litteraturförteckningarna framför hufvudafdelningarna och
de i noterna lemnade hänvisningarna torde den äfven kunna göra
tjenst vid de akademiska studierna.»
Fästa vi oss nu först vid det sista, hvilket i det hela dock synes
vara ett biändamål, bör det erkännande lemuas, att, så vidt man kan
döma af de nu utkomna häftena, verket kan blifva till stort gagn
äfven för universitetsstudierna. Literaturförteckningarna innehålla
förträffliga hänvisningar till de bästa nutida källorna i ämnet, och
resultatet af det arbete, författarne nedlagt på studiet af äldre och
nyare skrifter, synes i allmänhet godt och pålitligt. På att vara ett
själfständigt vetenskapligt verk gör hoken, såsom vi funnit, ej anspråk,
men för en allmännare kännedom af den klassiska forntiden synes
det blifva värderikt. JBehofvet af en handbok i ämnet är också, åt
minstone i Sverige, stort. För den grekiska fornkunskapen har man
håft att tillgå Palmblads nu mera föråldrade arbete och ett mindre
kompendium efter Bojesen. För den romerska hafva stått till buds
utom Lindfors’ äldre handbok (af 1830) och Bojesens sammandrag i
svensk bearbetning, Lyths mera kompendiöst affattade romerska an
tiqviteter och Säves bearbetning af Thomsen. Utan att underskatta de
förtjänster, som hvart och ett af dessa arbeten kan hafva, lär man
trygt kunna påstå, att de ej tillfredsställa alla anspråk i studieväg
och ännu mindre lämpa sig för allmänheten. Särskildt äro illustra
tioner nu mera oundgängligen nödiga och för öfrigt lätta att åstad
komma, enär clichéer kunna förvärfvas billigt och utan svårighet, så
mycket mer som de ofta äro gemensamma för flera verk.
Af stor vigt är i ett arbete sådant som det ifrågavarande, att icke
detaljerna blifva altför vidlyftigt behandlade, så att »de ledande tan
karne» undanskymmas, eller, för att begagna ett gammalt ordspråk,
så att »man icke ser skogen för bara träd», likasom ock att nödigt
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
