Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGON ELLER VANSINNIG?
Emellertid ligger Inés sjuk af sorg och ångest. Pöräldrarne veta,
att det gäller hela hennes lycka, hennes lif, säger doktorn. Modern,
som liknar de allra llcsta mödrar, sätter med passionerad häftighet
sin dotters lycka öfver alt annat. Hon anser sin man för halfgalen,
grym och hjärtlös, som verkligen kan vilja uppoffra sin dotters lif
för en fix idé, såsom hon tycker. Deras samtal härom är skrifvet
med den djupaste människokännedom och är af gripande verkan.
Man ser här bäst, huru litet Lorenzo är den, som hans hustru
anser honom vara, då hon kallar honom:
»Filosof, moralist, jurist och till på köpet hederlig karl, allt, allt, eländiga
tankemaskin, utom fader.»
Hvarför skall han behöfva för hela vcrldcn utbasuna, hvad endast
några få veta, hvilka evigt skulle hålla tyst därmed? Då hon, ond
och ironisk, frågar honom, om han verkligen tänker säga »hela san
ningen» . . . »inför människors domstol», så svarar Lorenzo saktmodigt:
»Onyttigt tyckes det mig att säga den inför Guds, ty han dörnmer redan
mellan oss båda.»
Angola vet huru högt han älskar sitt barn, och hon får en för
underlig vältalighet, då hon vill beveka honom. Hon säger:
»Ett namn är ett ljud, en smula luft, som sättes i rörelse, något som för
svinner, ett tomt ord! men en dotter är kött af vårt eget kött, blod af vårt
eget blod, en varelse, som ur intet skapats i vår barra, och som vi mottogo i
våra armar vid hennes inträde i veriden, som gaf oss sin första kyss, sitt första
småleende, sin första klagan, som lefde af vårt lif, som på en gång var vår
största glädje och vår högsta smärta, ett väsen, som vi älskade mer än oss
sjelfva, men utan den tillsats af egoism, som befläckar all annan kärlek, den
enda gudomliga kärlek, som existerar pä jorden, och som, om himmel är himmel,
skall existera der bortom det blå hos Gud sjelf. Välj nu, du gudlöse, mellan
hvad du kallar ett namn och hvad jag kallar ett barn!»
Hetmes ord gripa honom i hans innersta. Kort förut har han i rätt
mätig harm sagt:
»Varelser utan samvete och utan fri vilja äro atomer, som i dag förenas,
i morgon lösas från hvarandra. Så är materiens öde, låt den följa sin be
stämmelse!»
Men nu båfvar han för hvad han tänker göra. Då dessutom An
gola säger honom, att om han vill vara så märkvärdigt sann, så bör
han också få sin döende moder Juana kastad i fängelse, eftersom
hennes förbrytelse var långt större än den stöld, som hon redan
lidit för.
Då Angela lemnar honom ensam, strider han en hård kamp.
Han talar med sin Gud. Denne Lorenzo, om hvilken Edvard säger,
att han är »en vis utan förnuft, en ateist med anfall af fromleri», är
en människa med djup fromhet: däri ligger hans hemliga styrka. Då
doktorn i styckets början talar med honom och kallar hans åskåd
ningssätt »en vacker maxim för en moralfilosolisk afhandling», svarar
393
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
