- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1882 /
502

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NORSKT SPRÅK.
dock läsa samma skrift, nämligen hvar på sitt vis; så, på ett sätt som
åtminstone påminner om detta förhållande, kunna en dansk och en norrman
läsa samma bok och däri finna hvardera sitt språk, emedan stafningen ej är
så noggrann, att den angifver det olika uttalet af orden på båda sidorna om
Skagerak, ehuru olikheten visserligen redan sträcker sig till mer än uttalet,
äfven till ordböjningen, till ordförråd, ordabetydelse och ordställningar.
Det är i själfva verket under jämförelsevis gynnsamma förhållanden,
som den nya norskan utvecklar sig.
Språk födas, lefva och dö liksom människors slägten. De flesta
europeiska språk, iriska så väl som ryska, svenska ej mindre än italienska,
leda jämte Indiens och Irans gamla och nya tungomål ytterst sitt ursprung
frän ett enda; likaså finska, lapska, estniska och öfriga finsk-ugriska
språk från ett annat för dem gemensamt urspråk. Inga historiska ur
kunder upplysa om själfva förloppet vid deras tillkomst. Men vi kunna
trygt antaga, att de bildats efter samma allmänna språkliga och psykiska
lagar, som språk uppstå nu för tiden under våra ögon.
Hebreiskan var redan på Kristi tid ett dödt språk och ersatt af aramei
skan (syriskan), som i sin ordning måste vika för arabiska och nu är undan
trängd till ett par obetydliga områden vid Urmiasjön och i Anti-Libanon.
Vi veta, huru latinet gick under, liksom så många andra språk förr och
senare. Under nyare tid hafva preussiskan, som stod nära littauiskan, och
polabiskan, som var ett västslaviskt språk, försvunnit ; sedan slutet af förra
århundradet talas ej vidare korniskan, det gamla keltiska språket i Corn
wall, utan engelska har tagit dess plats. Detta är en jämförelsevis enkel
process: ett annat lifskraftigare språk, hörande till ett i politiskt, socialt
eller literärt hänseende öfverlägset folk, utvidgar sitt område; det är den
gamla historien om kampen för tillvaron och »the survival of the fittest.»
De som tala det språk, hvilket är bestämdt att duka under, måste först
af yttre skäl lära sig det andra och glömma sedan småningom sitt eget.
Så vinna engelskan och franskan på de keltiska språkens bekostnad, tyskan
undantränger fortfarande slaviska språk på sin östra gräns. Vendiskan
t. ex. eger numera blott 136,000 tungor. Ryskan slukar de finska språ
ken inom sina gränser. Ett språk, hvilket som liviskan ej talas af mer
än 2,000 människor, kan ej ega mycken lifskraft. Detta är den starkares
rätt, men ändå under mer eller mindre humana former. Annanstädes, t.
ex. i Amerika och Australien, försvinna språk genom utdöende eller
utrotning af de folk, som tala dem. Det mest kända exemplet bland
otaliga är tasmaniernas utrotning på Van Diemens land.
471

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:19:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1882/0512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free