Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. A. LUNDELL.
Uppkomsten af ett nytt språk är ej en lika påtaglig företeelse. Nit
tonde århundradet har dock haft godt tillfälle att studera den. På vår
östra gräns och i någon mån pä vårt eget språks bekostnad höjer sig
finskan till ett literaturspråk i vanlig mening. Flamländskan uppträder i
Belgien bredvid franskan som dess medtäflare; de med böhmarne nära be
slägtade slovakerna i nordvästra Ungern söka skaffa sig en egen literatur,
liksom rutenerna i Galizien; till och med de från sina polska fränder
lössprängda kassuberna väster om Danzig hysa äregiriga drömmar. I de
sist anförda fallen är det folkspråk, hvilkas egare, af politiska gränser
skilda från sina stamförvandter, vilja stärka sin nationella själfständighet
mot mäktiga och hersklystna grannar genom att till rang, heder och
värdighet af skriftspråk höja någon af sina lokala dialekter, eller en
blandning af dessa, och därigenom skaffa sig sä att säga ett märke i stri
den mot vare sig franska, tyska, ungerska eller polska öfvergrepp.
Af någon sådan utifrån kommande fara hotas icke norrmännen. Sna
rare kunde man säga, att de behöfde sitt eget språk för att till kultur
höja massan af folket och i detta språk finna ett troget uttryck för egna
känslor och föreställningar, medan danskan i Norge var ett främmande
språk, liksom svenskan var det för suomifolket. Dessa skäl hafva också
med eftertryck framhållits såväl i Finland som i Norge af dem, som
arbeta för en ny sakernas ordning, hvaremot t. ex. slovakerna synbarligen
knappast ha samma skäl, utan borde i stället för sin särskilda munart med
mera skäl egna sina krafter åt böhmiskan, som utan tvifvel måste anses
ega en större lifskraft och lika väl kunde tillfredsställa deras behof.
Vi nödgas, för att rätt förstå, hvad som föregår hos våra grannar och
bröder, dels göra klart för oss förhållandet mellan folkspråk och skriftspråk
öfver hufvud, dels taga någon kännedom om gången af den språkliga
differentieringsprocess, som i allmänhet ger upphof ät nya munarter och
språk, dels slutligen skaffa oss en öfverblick af de skandinaviska folk
målens gruppering samt skriftspråkens inre förhållande till dessa och till
hvarandra.
Ett skriftspråk, literatur- eller högspråk i vanlig mening, sådant som
svenska, tyska, franska o. s. v., är ett inom sig jämförelsevis homogent mål
med stadgad byggnad och bestämdt ordförråd så till vida liknande ett
folkmål i hvilket ett folks egentliga, för folket i dess helhet beräk
nade literatur af religiöst, vittert, vetenskapligt o. s. v, innehåll, är affat
tad, hvilket brukas i statens allmänna värf och på grund af alt detta talas
af de samhällsklasser, som vilja anses hafva en vidare synkrets än de
472
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
