Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSKT SPRÅK.
med sig. Uttalet ändrar sig, d. v. s. ett språkljud träder i stället för ett
annat, man får t. ex. j i st. f. g i göra, latinets f har i spanskan blifvit
h: fahulari-hahlar, jilius-hijo o. s. v. i oändlighet; eller språkljud falla
bort inuti orden och i deras slut: dagan, som föreställer nom. sing. i det
äldsta fornskandinaviska språket, har blifvit dag, och i samtalsspråk och
dialekter ha vi nu da. För att rätt uppfatta språklifvet måste vi meller
tid’ komma ihåg, att en dylik öfvergång ej inträffar med ett slag, så att
man till en viss tid skulle sagt göra med g och så pä en gång utbytt detta g
mot j : emellan dessa språkljud ligger i tiden en hel rad af mellanljud, som
förmedlat öfvergängen och som sins emellan två och två varit sä lika, att
den talande alldeles omärkligt kommit öfver från det ena till det andra.
Ty det hör till språkets natur och väsentliga bestämningar att aldrig för
ändras märkbart: en märkbar förändring skulle naturligtvis genast upp
fattas som ett fel och rättas. Men när förändringarne summeras slägtled
efter slägtled under några hundra år, sä kan det ändå till slut bli en stor
skilnad mellan uttalet på vidt skilda tider. Under gynnsamma omständig
heter, särdeles under inflytande af främmande språk, kunna förändringarne,
som vi nedan skola se, gå raskare.
Mellertid förändras uttalet icke hos alla människor på samma sätt,
utan hos en grupp af talande går förändringen i en riktning, hos en an
nan grupp, som med den föregående står i ingen eller föga liflig beröring,
går den i en annan riktning. Att förändringarna gå åt ena hållet eller
åt andra, att t. ex. slut hos somliga blir sc/dut, hos andra hlut, att det här
heter stykke, på ett annat ställe stökke, på ett tredje styttje, på ett fjärde
styykk eller stöökk eller styyttj, möjligen stikke eller stittje o. s. v., beror
på olika psykiska och fysiska bestämningar hos de talande, på dessas inre
och yttre lifsvilkor. Icke två människor äro fullkomligt lika, strängt
taget ha de därför hvar sitt språk; men skilnaden kan vara så liten, att
den ej märkes. Det hör nämligen till språkets väsen att vara meddelelse
medel; men för att det skall fylla denna uppgift, måste olika människor
ha något så när samma språk. De som äro i ständig beröring med hvar
andra, således inbyggarne i samma floddal, i samma by eller socken, hafva
ett efter deras egen uppfattning fullkomligt lika språk, tala samma mål.
Mellertid finnas inom detta mål individuella skilnader, så att uttalet afviker
än åt ena hållet, än åt andra om hvad man kunde kalla uttalsmediet. Gå
nu afvikelserna hos flera i samma riktning, eller är afvikelsen hos en eller
några få af det slag, att den för flertalet faller sig naturlig, så följa alla
signalen. Några hålla sig kanske fortfarande till det gamla, men de yngre
475
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
