Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. A. LUNDELL.
hylla det nya, och med de gamle dör det gamla ut. Det nya slägtledet
kan sedan taga ett nytt steg i samma riktning. Faller däremot en på
något håll föreslagen förändring ej i smaken, sä kommer hon aldrig längre.
Då icke ens samma människa kan alldeles lika uttala samma ord två
gånger å rad, så blir det tydligen i ett sådant litet samfund en oändlig
mängd af uttalsvarieteter, af hvilka det största antalet spårlöst försvinner
och blott några få komma till vidare utveckling, alldeles som björken
sätter millioner frön, af hvilka blott några få utvecklas till nya träd.
Antaga vi så, att några hundra eller tusen människor talat samma mål,
men att förbindelsen under en viss tid pä något sätt hindras genom af
stånd, en höjdsträckning eller något annat eller blott af någon anledning
blir mindre liflig, sä utvecklar sig deras tal på olika sätt: ur det ena
målet bli tvä eller flere, som efter omständigheterna kunna alt mera
skilja sig, tills de slutligen blifva ömsesidigt obegripliga, och som hvar
för sig kunna upprepa samma klyfningsprocess.
Detta är hvad man kallar dialektsplittring. Så splittrade sig, antager
man, det indoeuropeiska urspråket i dialekter, som sedan alt mera skilt
sig åt och genom förnyade klyfningar gifvit upphof åt de tallösa munar
ter och språk, som nu höra till den indoeuropeiska språkätten. Sä talade
germanernas förfäder, medan de ännu voro ett fåtal med liflig inbördes
förbindelse, ett och samma språk, hvilket sedan skilt sig i skandinaviska,
tyska, engelska o. s. v. med deras dialekter. Man måste påminna sig
samfärdsmedlens ringa utveckling intill vårt århundrade för att så mvc
£2 O J
ket bättre förstå dialektsplittringen. Denna sträcker sig för öfrigt natur
ligtvis ej blott till ljudläran. Med ljuden förändras äfven böjningen,
eftersom böjningsändelserna ju bestå af ljud. Utom de förändringar i
ordens form, som vållas af ljudöfvergångar, spela analogibildningar en
stor roll: i st, f. imperf. bröt bruto får man bröt bröto med singularens
vokal äfven i pluralis, pres. vänja ger anledning att bilda ett imperf.
vänjde i st. f. vande, liksom bränna i imperf. heter brände. Ord byta
deklination eller konjugation för större tydlighets skuld: mistade, hittade,
lyftade, i st. f. miste o. s. v. Med eller utan samtidig ändring af ljudet
ändrar sig ordens betydelse. Man jämföre t. ex. sv, torp med t. dorj
och fr. troupe, sv. hona eller rolig eller slät med danskans kone, rolig,
slet. Olika mål välja olika ord för beteckning af föreställningar, som de
först efter skilsmässan hvart för sig utvecklat o. s. v.
Medan i folkmålen, som lefva ett mera naturligt och ostördt lif, den
nu beskrifna differentieringen eller spräkförgreningen är jämförelsevis enkel
476
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
