Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSKT SPRÅK.
och lättfattlig, blir den däremot mera invecklad, när det gäller ett skrift
språk eller det bildade talspråket.
A ena sidan är detta senare, det bildade talspråket, underkastadt samma
psykiska och fonetiska lagar som folkmålet, ehuru deras verksamhet i någon
mån hindras genom literaturen eller det skrifna språket såsom en för alla till
gänglig och gemensam regel, som gärna vill vara oföränderlig; hvaraf förkla
ras den omständigheten, att, såsom förut är antydt, folkmålen gå högspråket
i förväg. A andra sidan står detta högspråk i ett oaflåtligt beroende af
de olika folkmålen, hvarigenom dess utveckling blir mindre själfständig,
mera utsatt för tillfälliga rubbningar. Slutligen är inverkan från främ
mande språk för det af större betydelse, och detta är en punkt af syn
nerlig vigt med hänsyn till det nya norska språk, hvarom här är fråga.
I vanliga fall inskränker sig dylik inverkan visserligen till lån af ett
större eller mindre antal uttryck för gamla eller mest nya föreställningar. Så
har svenskan i sig upptagit en mängd tyska ord, finskan en mängd skandina
viska, utan att detta för språkets egentliga lynne och historia varit på något
mera synbart sätt bestämmande. Men om två språk råka i delo om herraväl
det inom något visst område eller till och med jämförelsevis fredligt där
sammanbo, så vållas ofta stora omstörtningar, ettdera går till slut under,
och det andra har blifvit infördt på nya banor. Dylika språksammanstöt
ningar, åt hvilka man hittills egnat mindre uppmärksamhet än de förtjäna *,
ha åstadkommit eller verksamt bidragit till uppkomsten af många af våra
mest kända språk. Ju mera olika de båda språken till byggnad och
ämne varit, desto mera tilltygadt kommer det öfverlefvande ur striden.
Engelskan har ej mycket af grammatik kvar, men det är ändå vida mer,
än hvad en kines kan fatta, hvilken är främmande för alt hvad till ord
böjning och ordbildning hör och hvars ljudförråd är tämligen inskränkt.
Den »business»-engelska, som har ett vidsträckt bruk i östra Asien, f. d.
engelska ord med kinesisk ordfogning, är ett nytt språk. De romanska
språken leda sitt ursprung från brytningen mellan de germanska eröfrarnes
språk och vulgärlatinet, sådant detta talades i olika delar af det romerska
riket. Eröfrarne voro underlägsna i odling, latinet blef segrare, men med
dess rika formbyggnad var det förbi.
1 I sin uppsats Os dialectos romanicos oti neo-latinos na Africa, Asia e Ame
rica i Boletim da Soo. de geogr. de Lisboa (2:a ser., n:r 3. Lisboa 1880) har den
framstående portugisiske språkforskaren Coelho frarastålt några allmänna satser om
uppkomsten af kreolmålen, indoportugisiskan och liknande bildningar. Delvis slu
tande mig till bonom söker iag i närvarande uppsats fatta ämnet något mera all
mänt. Jfr också Clough, On mixed languages, London 1876.
477
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
