Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSKT SPRÅK.
egna. För att förklara en sä stor förändring, som här i engelska språkets bygg
nad genomfördes pä 150 år, måste man säkerligen taga icke blott den om
ständigheten, att det nya skriftspråket var grundadt på en annan dialekt
än det förra (sydangliska i st. f. västsaxiska), ntan äfven franskans ställ
ning i beräkning; men visserligen skulle redan det, att engelskan under
tiden saknade literär rykt och att munartliga egenheter ohindradt gjorde
sig gällande, kunnat vålla ej ringa olikhet. Mellertid var det här de un
derkufvades språk som segrade. Detta kan ej ha berott på någon öfver
lägsen bildning hos dessa, utan dels på redan antydda politiska förhållanden
i förening med anglonormandiskans afsondring och förfall, dels därpå att
engelskan som literaturspråk hade en aktningsvärd, tämligen nära liggande
forntid att stödja sig på och för öfrigt aldrig alldeles upphört att skrifvas.
I Norge rådde danskan med mer eller mindre obestridt välde under nära
femhundra år. Den fornnorska (och därmed likstälda isländska) literaturen,
huru märklig den än på sin tid var, hade för valet af språk efter så läng tid ej
vidare någon praktisk betydelse. Norska skrefs ej mera, utan lefde blott
i folkmålen, och på dessa just i egenskap af folkmål synes det officiella
språket ej ha öfvat något vidare inflytande, de skilja sig icke mera från
13: e och I4:e århundradenas norska, än ett hälft årtusendes tidsskilnad lätte
ligen förklarar. Både denna måttliga förändring och danskans bestånd i Norge
stå mellertid i närmaste samband med den stora likheten i byggnad och
ordförråd mellan danska och norska. Vi skola senare mera noggrant
mäta afståndet dem emellan; tills vidare är det nog att påminna sig, att
en dansk i allmänhet förstår en norsk bonde, liksom den norska allmogen
lär sig nödtorftigt förstå danska utan några särskilda studier. Danskan
är sålunda i Norge åtminstone möjlig, hvad icke franskan var i England.
Huru vida nu någonsin under danska tiden i Norge talades fullkomligt
god danska, vilja vi lemna oafgjordt; men det är icke alldeles omöjligt, att
så var fallet. När mellertid danskan i Norge lösgjordes, afsöndrades från
sitt egentliga hemland, då var det blott en tidsfråga, när skilnaden skulle
blifva märkbar. Ty att en skilnad skulle uppstå, när den yttre förbindel
sen upphört, hurudana än förhållandena i öfrigt vore. det följer af språ
kets natur så säkert som något.
I själfva verket framträda i ett skriftspråks historia icke blott som i
folkmålen språklifvets allmänna lagar, utan därjämte antingen de med det
samma sidoordnade och det samma, i annan mening, underordnade folkmålen
inom dess område, eller också, ifall det lemnat fädernejorden och slagit
sig ner i främmande land, dettas tidigare språk. Ty till ödemarkerna
479
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
