Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. A. LUNDELL.
flyttar ej ett folk. Man kunde möjligen säga, att engelskan i Nord-Ame
rika är fri frän båda slagen af främmande inverkan. Men så träder här
i stället den mångfald af språk och folkmål, som invandrarne tala. I alla
händelser skiljer sig Amerikas engelska ej mindre i ordförråd och sär
skildt ordens betydelse än i uttalet ganska märkbart från brittisk engelska;
har till den senare en ställning i vissa afseenden jämförlig med norsk
danskans till danska. Man kunde också tänka på portugisiskan i Brasilien,
sedan detta land 1822 frigjort sig från moderlandet. Inflytandet från de
infödda språken synes verkligen vara obetydligt. Afvikelserna i uttal från
europeisk portugisiska äro ganska märkbara, men synas vara alstrade på
språkets egen grund. Skriftspråket har naturligtvis ett ej ringa stöd i den
literära samfärdsel med moderlandet, som fortfarande eger rum.
När ett folk eller en del af ett folk, skildt från sitt gamla hem och
sina språkfränder, skaffat sig nya bostäder inom ett område med främ
mande språk, då uppstår, sä vidt ej eröfringen varit förenad med utrot
ning af de tidigare innebyggarne, en brytning, eller om man sä vill,
blandning eller korsning af båda språken liksom af deras bärare. Förr
eller senare, och i det hela ganska snart, lär sig det ena folket det andras
språk, men detta språk undergår då under tiden vissa förändringar. Hvilket
dera språket som blir det öfverlefvande, beror på åtskilliga faktorer: på båda
sidornas relativa bildningsgrad, bildningsduglighet och lifskraft i öfrigt, sär
skildt folkmängden. Den öfverlägsna bildningen genoradrifver vanligen sitt
språk. Dess egare, om också politiskt kufvade, se med förakt ned pä de andras
råhet och nedlåta sig ej att lära deras språk. A andra sidan har det mindre
odlade, vanligen till massan öfverlägsna, folket ingen fördel af att lära
sig det andras språk korrekt, ju mindre både intresse och förmåga att
göra det, ju lägre dess bildningsgrad är, utan vill blott göra sig begripligt.
Med eller mot sin vilja lär sig småningom äfven det senare den nya språk
formen såsom flertalets, i samma mån glömmande sin egen, och det nya
språket vinner altmer i inre fasthet och yttre aktning.
Åtminstone förberedelsevis, som utgångspunkt för vidare undersökning,
torde man kunna uppställa följande lagar, som komma till användning, då ett
folk lär sig ett främmande språk. Det för ögonblicket tillgängliga materialet
medgifver ej en fullständig induktiv bevisning för dem; men de stå i öfver
ensstämmelse med själslifvets allmänna lagar på språkligt område och skola
särskildt visa sig hålla stånd i fråga om nynorska, liksom de också äro
tillämpliga på svenskan i Finlar\d och tyckas vara det på de romanska
språken, engelska och »pidgin-english». För öfrigt verka de ganska olika
480
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
